Alltså. Varje gång jag får lön så räknar jag och fixar. Överför lite hit och dit. Räknar igen. Sparar en del, både till mig och barnen. Jag leker att jag är gjord av pengar.
Sen går det några dagar. Sen kommer första återöverföringen. Sen går några dagar till. Sen kommer den andra. Sen är det lite som att vrida på en kran. Och vips så är alla sparade pengar tillbaka och dessutom brända.
Hittills har jag nog inte gått helt back i mitt nya singelliv. Men det lutar åt plus-minus-noll. Som vanligt kan jag liksom inte se vart gränsen går. Vem drog förresten upp den där omtalade gränsen? Jag var inte med när det gjordes, så jag vet inte.
Härmed beslutar jag att bara anspassa mig till gränser som jag själv varit med och dragit upp. Det måste vara var kvinnas rättighet!
Tur att man har rikskuponger.
Köp Efter Morris här:
Ju mer du spenderar, desto mer får du… så funkar det. En lag mycket bättre än den där Murphys som du är så fixerad vid… kram!