I fredags drog vi ner, krassliga barn men glada och beslutsamma föräldrar. Rutinen har satt sig rejält nu och det går faktiskt otippat smidigt att ta sig iväg. Den här gången åkte vi till och med via Fredells och införskaffade mullbank nummer två samt ett par röda gummistövlar för 79 kr på Skopunkten i Sickla. Storlek 30.

En mil från torpet öppnades skyarna och vädergudinnan skrattade rått i sin himmel när hon såg oss kuta från parkeringen och in på ICA i Äsköping. Rufus flög som en vante och jublade högt.

Det var sen den började €“ omstruktureringen av ICA i Äsköping. Inleder med att dra sig utmed brödhyllan och trycka ner ett finger i varje förpackning ända fram till chipshyllan. Den står dock kvar när han klipper hörnet sånär som på fyra millimeter. Där ligger så fruktavdelningen framför hans fötter. Kastar sig över äpplena som oroligt börjar rulla enligt lavin-principen. Får tag i ett Granny Smith och sular det så hårt en 2,5-åring kan, rakt mot fruktkonserverna som står helt oskyldigt på sin hylla. Missar med en hårsmån Julian som råkar stå i vägen. Julian fnissar. En tant ler lite osäkert och tittar på den högröda modern som vänligt men bestämt väser tillrättavisande till sin son ungefär €Lägg av förihelvete!€.

Fortsätter ut på lagret genom ett par svängdörrar. Nu skrattar Julian hejdlöst. Den här gången får David rycka in. Fiskar tillbaka honom in i affären.

Mot kyldiskarna. Småjoggandes samtidigt som ljudet €Aaaaaaaa€ hörs försvinna bort mot Mjölk- och ägg avdelningen. Det blir tyst. Han är borta. Jag svettas. Hittar honom bland kryddorna där han är i full färd med att packa åtskilliga saltburkar i vår vagn. Julian vrider sig nu av skratt.

Rufus fortsätter bort mot tvål- och schampoavdelningen. Går lös på ett ställ med Bliwtvål och får med sig några plastskärvor från stället som uppenbarligen sett bättre dagar.

Han är precis på väg tillbaka till frukten när jag får briljant idé. Vi går och väljer lösgodis till lördagen. Julian och jag börjar plocka och jag hjälper till med de sorter som ligger högst. För bråkdelen av en sekund har jag den stora idiotin att fokusera på NÅGOT annat än Rufus. Han kutar runt med en påse och en spade, först nöjd men blir sen tyst. Jag ser alldeles snart anledningen, han ligger på knä med huvudet i burken på nedersta raden som innehåller godishalsband. Han tuggar uppenbarligen på några av dem.

Jag agerar blixtsnabbt. Rycker upp honom. Ser att han har ett halsband hängande från munnen. Ser också den salivtråd som dinglar ut ur godisburken ner på påsarna som ligger precis nedanför. Jag stoppar snabbt ner det mest påtagligt ätna halsbandet i hans påse, försluter den och knölar ner den i vår vagn. Tittar mig omkring, men ingen tycks ha sett det inträffade.

Jag tar båda barnen i ganska fasta händer, ropar till David att jag går till bilen, går ut, spänner fast Rufus i barnstolen (lagom hårt) och sjunker ner i framsätet. Andas, andas. Vänder mig om och tittar på Julian. Tittar på Rufus. Tittar mot ICA där David just kommer ut med hela vagnen full med kassar. Sen skrattar jag. Julian skrattar. Rufus skrattar.

Och det är då jag upptäcker att det har slutat regna och att hela världen doftar helt underbart.

Köp Efter Morris här:
Prenumerera på nyhetsbrevet: