Pysselångest

Jag brukar titta på Bolibompa tillsammans med Julian. Både för att vara sällskap och för att jag själv tycker att det är roligt. Faktiskt.

Men onsdagar är sådär. Då sänds Klister som Julian älskar och jag hatar (hatar är ett starkt, men i det här fallet, befogat ord). Inte för att det är dåligt producerat eller för att programledarna är fåntrattar. Inte för att de gör fula grejer, även om de gör det ibland. Utan bara för att jag får sån djup ångest.

Jag har verkligen försökt vara värsta klistermorsan, men allt jag tar i blir en skam för alla pysslare. Det började säkert när jag som ung skulle göra en marsipangris till jul och min pappa trodde att det var en häst med täcke. Redan då borde jag insett mina begränsningar.

Klister blir som ett slag i ansiktet för alla oss som inte orkar, vill eller kan göra små randiga hyllor och piffiga lampor med döskallar på. Idag gjorde de ett propellerplan av kartong, gamla rör (för gamla rör har man ju liggande hemma) en galge och lite annat skit. Det blev jättefint. Julian flyttade närmare teven och suckade längtansfullt.

Sen kommer den. Nådastöten och den största anledningen till att Klister borde läggas ner omgående.
– Mamma, kan vi göra en sån?

Jag brukar titta på Bolibompa tillsammans med Julian. Både för att vara sällskap och för att jag själv tycker att det är roligt. Faktiskt.

Men onsdagar är sådär. Då sänds Klister som Julian älskar och jag hatar (hatar är ett starkt, men i det här fallet, befogat ord). Inte för att det är dåligt producerat eller för att programledarna är fåntrattar. Inte för att de gör fula grejer, även om de gör det ibland. Utan bara för att jag får sån djup ångest.

Jag har verkligen försökt vara värsta klistermorsan, men allt jag tar i blir en skam för alla pysslare. Det började säkert när jag som ung skulle göra en marsipangris till jul och min pappa trodde att det var en häst med täcke. Redan då borde jag insett mina begränsningar.

Klister blir som ett slag i ansiktet för alla oss som inte orkar, vill eller kan göra små randiga hyllor och piffiga lampor med döskallar på. Idag gjorde de ett propellerplan av kartong, gamla rör (för gamla rör har man ju liggande hemma) en galge och lite annat skit. Det blev jättefint. Julian flyttade närmare teven och suckade längtansfullt.

Sen kommer den. Nådastöten och den största anledningen till att Klister borde läggas ner omgående.
– Mamma, kan vi göra en sån?

Köp Efter Morris här: