Min söndag.
Sov ut, skrev lite, åt caféfrukost och tog en sval (understatement…) promenad runt Djurgården och sänkte därmed söndagsmorgonspromenadsmedelåldern där avsevärt. Var jag möjligen den enda utan pälsmössa och gåstavar?
Det var så gnistrande vackert. Feel-good-musik i lurarna och så den här staden som bara drabbar en ibland. Fick anstränga mig för att inte bara skrika och ta några danssteg.
Nu ska jag snart hem och krama mina barn som jag längtar så mycket efter. I eftermiddag är det kalas hos vänner som tycker om mig och som jag inte sett på alldeles för länge.
Det här är ögonblick när livet vill mig väl.
Ha ha ha! Knäppa kvinna! 🙂
Jag med!! Se, nu är jag här på din blogg igen.. 🙂
Nu sitter jag här alldeles varm. Att få höra att mina texter berör gör livet ännu mer meningsfullt än det redan är. Kram kära kära du. Är så glad att våra vägar korsats. Av en massa anledningar.
Jag skulle kunna vänta med att säga det tills vi ses imorrn. Men jag kan inte hålla mig, så här kommer det. Du skriver så fint, vännen! Och roligt. Din blogg är en av de första platser jag besöker när jag går ut på nätet. Du inspirerar mig så! Ses imorrn! Kram