Så föll jag. Ner. Ner. Och lite längre ner. Det är ofattbart att man inte kan förutse när det kommer. Tycker jag borde lärt mig. Se mönstret. Men det är som att varje fall är unikt. Man vet aldrig vad som sätter igång, hur det ska kännas eller hur länge det ska pågå. Sen kan vändningen komma lika fort.
Så nu tar jag en paus från alla kartonger. Rengöringsmedel. Dammtussar. Sladdar. Blå IKEA-kassar. Legobitar. Kläder. Trasor. Jag går och lägger mig.
För imorgon är en annan dag. Och den kanske blir bättre. Jag är nästan säker.
Köp Efter Morris här:
Senaste kommentarer