Dagen började med tandläkarbesök (Dagen började egentligen 5.30 när min klocka ringde, men det är i princip omöjligt att kliva upp då – prova. Det har nåt att göra med nån fysisk lag tror jag.). Planen var att hinna lämpa av Rufus på dagis innan, men det sprack redan när jag stod i duschen och insåg att vi aldrig skulle hinna. Kastade i oss frukost. Kastade på oss kläder. Kastade oss ut i den 15 september.

Regnet bokstavligen vräkte ner. Julian med feber och huvudvärk och żbertjock vinterjacka (regnjackan var på skolan givetvis). Rufus i vagnen med regnskydd och huva. Jag med… jeansjacka som blev dyngsur några meter utanför porten. Hämta paraply var inte att tala om (Note to self: titta ut genom fönstret, eller rentav öppna balkongdörren för väderkoll varje morgon).

Vi kutade ner till Folktandvården. Och det visade sig vara en mycket bra idé att ha med lillebror in till det som ser ut som en tortyrkammare för en 70-talist som jag (hade hål ofta och drog ut lite tänder då och då för att jag hade för många). Jag kunde nästan känna smaken av den där tandavtrycksleran man fick uppkörd i gomen vartannat år. Nån som minns kväljningarna?

Julian var tapprast i världen. Småkonverserade med tandläkaren, gapade stort och andandes djupt. Rufus höll honom i handen hela tiden. Och när det var dags för borren höll de båda så hårt att knogarna vitnade. Jag fick ta ett av Rufus gamla snorpapper och torka ögonen med. Mina fina som har varandra.

Vi fick varsitt klistermärke och en återbesökstid innan vi gick ut i hällregnet igen. Nu sitter en febrig sjuåring framför teven. Fyraåringen är på dagis. Mamman sitter och jobbar vid köksbordet. Fast inte så länge till. Jag har lovat att vi ska gå och hyra en film.

Den här gången tar jag med paraplyet.

Köp Efter Morris här:
Prenumerera på nyhetsbrevet: