Ekorrhjul. Snurrar runt, snurrar tillbaka, snurrar åt samma jävla håll utan att förflyttas i någon riktning.
Åh, som jag avskyr rutiner. Så fort den ena kvällen ser likadan ut som den andra så får jag ett kryp i kroppen. Jag gör vad jag kan för att kämpa emot, men det är svårt att dra in fantasi i läxläsning, duschning, matlagning, nattande och annat sånt där som äter upp en långsamt.
Men jag gör mitt bästa. Idag tvingade jag barnen att släppa alla sina åtaganden och komma ut till mig i köket. Där drog jag på Kents nya singel och så dansade vi. Sen stod vi och kollade ut en stund på trädet utanför fönstret.
– Titta… Titta där…
– Vaddå? Var mamma? Vaaad!? Men sääääg då…!?
– Titta. Kolla! DÄR! Missa inte för det är snart för sent!
– Vaddåvaddåvaddåvaddåvaddå?!
– Däääär! Det är nåt liiitet grönt längst ut! Ser ni inte?! En knopp! En del av den verkliga världen, den som är på riktigt. Det som händer på RIKTIGT, utanför datorn! Hur känns det att ha sett ett litet underverk, bara sådär? På en onsdag?
– Amäh… maaaammmaaa…
Den ena drog. Den andra stod kvar.
– Ja. Det är fint faktiskt. Och snart är det blad.
Ja. Precis. Snart är det blad. Don’t miss it! Det är en händelse som sträcker sig bortom ekorrhjulet.
Dit jag ständigt är på väg.
Köp Efter Morris här:
Senaste kommentarer