… men bloggen består. Jag framhärdar och vägrar att ge upp den, som ni märker. Jag är övertygad om att min tid som bloggare kommer starkt. Om ett tag.
Sen sist har vi firat midsommar på torpet. Utan bastu, utan brygga, utan mamma och pappa och utan allt annat som hör midsommaren till. Istället körde vi krans- och stångfritt i hagelskurar i de sörmländska skogarna. Gick lika bra det, tack vare glada vänners lag och ett gäng ungar som höll oss alla ständigt upptagna.
All min vakna tid går annars numera åt att planera inför ett stundande bröllop där jag och en annan snygg kvinna agerar toastmadames. Kul grej, tänkte jag i februari och tackade ja. Föga anade jag konsekvensen av det lilla obetydliga ordet. Men man lär sig av sina misstag och mitt liv som toastmadame är snart över för att aldrig mer återuppstå. Pju.
Köp Efter Morris här:
Senaste kommentarer