Här går jag runt och småpackar. Imorgon flyttar jag in till stan på halvtid. För all framtid känns det som. Så är givetvis icke fallet, men för mig som just nu inte kan tänka ens en timme framåt, känns ett halvår som en eon av tid.
Jag är så oerhört tacksam och lättad över att veta var jag ska när jag inte kan åka hem till good old Årsta. Nu har jag en hemvist. Trygghet.
Men vad tar man med sig? Vad ska vara min personliga sak på min city-Robinson-ö? Foton på barnen. Kameran. Datorn. Kudden. Kläder. Böcker. Teckningar från barnen. Sånt som gör det hemma.
Det är inte hemma, men det är nästanhemma.
Och jag har nu två val. Sitta ensam och gråta mest hela tiden eller se alla möjligheter som stan innebär. Det senare tilltalar mig mer.
Så jag väljer det.
Köp Efter Morris här:
Senaste kommentarer