Den nya friheten. Att bara ta bilen och dra. Lämna bekymmer och ansvar, resa mot lugnet och sinnesro. Nej. Inte riktigt, men nära nog. Hur långt bort man än reser har man alltid sig själv med sig. På gott och ont. Vi tog jobbet med oss och landade två timmar senare i paradiset. Några dagar på en annan plats, mentalt och geografiskt. Vi två. Som hör ihop. Mina polkagristuplaner lutade sig mot solen, ouppätna det här året. Dörren till boden hade blåst sönder och något levande hade valt att avsluta sina dagar någonstans bakom kylskåpet. Stanken av förruttnelse och doften...

Genom en enda lång gäspning tar jag mig från en plats till en annan via pendeltåg. De avlöser varandra, gäspningarna. Så fort den ena är slut tar nästa vid. Jag förstår inte hur jag kan vara så osynkad med omvärlden? Varför kan jag inte sova när man ska? Och vara vaken på tider när det lämpar sig? Inatt vaknade jag med ett ryck strax före halv tre och försökte lösa problem som förmodligen inte alls är problem. Men det kan ju bli. Och det är lika bra att vrida och vända på olika katastrofscenarier riktigt ordentligt så att man är...

Krukväxterna jag fick av M i födelsedagspresent i september lever fortfarande och det får mig att tänka att jag kan. Det är skönt eftersom det är så ofta som jag tänker att jag inte kan. Jag gör massa saker från morgon till kväll, men jag tänker ändå att det var nog mest tur. Alla ni andra verkar så kapabla på nåt vis. Startar upp och slutför och har er innan jag ens hunnit komma igång. Jag orkar inte hela vägen fram och alla storslagna planer förblir ett enda stort idéstadie. Jag är som ett enda stort idéstadie. Sjukt mycket snack, oerhört...