Well hello!
Jag är en obstinat jäkel. Inte så att jag alltid blåvägrar eller säger emot allt och alla… men internt, i mitt inre liv, pågår alltid en fight med det ”självklara”. Undrar liksom alltid exakt hur självklara saker och ting egentligen är? Vill sortera ut fängslande normer och hittepå, genomskåda låtsas-regler.
Tänka själv, utan omvärldens lager. Vi tycks bli bättre på det med åren. Vassare på att skilja mellan omvärldens formande av oss och vårt eget motstånd mot att bli formade. Och det blir allt svårare att få oss tillbaka i lådan… när vi väl vecklat ut oss. Älskar att bli äldre.
Det är väldigt roligt att leva på ett ifrågasättande vis, om man gör det öppet och nyfiket. Därför vill jag att det här brevet ska handla om att säga emot sig själv lite oftare, att vara sin egen Djävulens advokat lite oftare. För att se vart det kan ta oss.
Dessutom – är det inte lite uppfriskande att vara dryg mot sig själv då och då? Läxa upp sig? Få sig själv på banan? Ut ur hjulspåren? Jag tycker det. En mental kärleksfull örfil ska vi ge oss själva ibland. Annars kanske vi vaknar upp alldeles för sent.
Det här brevet blir kanske lite mer personligt än de tidigare – men jag fick feeling. För ni som läser är verkligen inga dussinmänniskor. Och jag vill berätta min lilla story om Planeten som började snurra. En tanke som jag hoppas kan trigga dig att våga utmana det som är självklart för dig…
The tvärtom-story
När jag och min partner startade vårt lilla, men högt älskade, företag för ett antal år sen, drog vi till Berlin för att tänka klart. Under en vecka varvade vi fokuserade jobb-pass på hotellrummet med långfrukostar, promenader, kall tysk öl och nya museum. Anteckningsblocken fylldes dygnet runt, ibland oläsligt, ibland genialiskt.
Vi pratade i munnen på varandra. Det fanns så mycket att säga.
En sak som vi båda var mycket överens om är att vi alltid ska försöka tillåta oss att tänka tvärtom när vi hittar på nya gemensamma projekt, hjälper kunder, tänker ut produkter, spånar lösningar. Om andra gör si – kan vi försöka göra så?
Nu har det gått ett par år och jag kan konstatera att det här tankesättet har breddat vårt företagande på alla möjliga sätt. Det har hjälpt oss att inte slira fast. Det har hjälpt oss att hålla energin uppe. Så fort en tanke fötts har vi vridit på den – hur kan vi göra tvärtom här?
En kreativ process som är nyfiken, men kaxig som en tonåring leder nästan alltid in på nya tankespår. Eftersom idéer är som kedjor och hakar i varandra har den här tankemodellen fått iväg oss, fått upp oss, twistat oss. Galenskap som förkastas, blixtar som tänder upp. Allt får existera – så länge det inte är långtråkigt och enkelspårigt.
Du som läser har bestämt dig…
Jag kan meddela att hela Skrivplaneten är ett resultat av en sån här tvärtom-tanke-lek.
Allt går fort idag – vad händer om vi gör det långsamt? Allt är linjärt – vad händer om vi gör det cirkulärt? Ingen har tid – men tänk om vissa människor vill ta sig tid? Ingen kommer gå in och göra jobbet – men tänk om det finns en längtan efter att ta eget ansvar för sin utveckling? Ingen gör något om de inte får en belöning eller diplom eller gamifiaction – men tänk om det finns människor som är less på sånt och som inte drivs av ett diplom?
Tänk om de förstår att verklig utveckling tar tid – och pågår för alltid?
Och så där höll det på. Håller fortfarande på! För det är en annan sak som är tvärtom mot vad jag ofta hör: jag vill inte bli klar. Aldrig någonsin. Färdig skrämmer mig. För då är det slut.
Jag tror på en ständig rörelse tills allt står helt stilla. Och varje dag vaknar vi som lite andra människor än de vi var morgonen innan.
En dag till av berättelser.
Så. Du som läser det här, är förmodligen en av dem som stämmer in på vårt tvärtom-tänk. Du tillhör de dedikerade. Du vill förändring. Du har bestämt sig. Du vill berätta nya historier, skriva med andra ord, utveckla ditt språk och dina idéer.
Testa dina självklarheter
Nästa gång något känns självklart – testa din självklarhet. Säg det högt. Hitta motsatsförhållandet och utforska vad det skulle kunna betyda för sammanhanget att ta den vägen. Vilka nya idéer leder det vidare till? Vad sätter du igång? Vilken gnista tänder du?
Och: skriv om det! Förändra tanken genom att sätta ord på den, formulera. Känn hur något förändras i dig när du gör det.
Kanske ett stråk av frihet, av klarhet? Kanske en förnimmelse av att ha klivit ur något och in i nåt annat?
Och om det kan hända… finns det nästan inga gränser.
/ Frida Spikdotter Nilsson, Skrivplaneten.se
PS: Får du tankar av brevet? Hör av dig! Ibland är det skönt att dela sitt huvud för en stund. DS
Köp Efter Morris här:
Senaste kommentarer