Tog en timme tennis med min tennisproffsmamma, sen åkte jag upp till stan (kan genast konstatera att tennis kräver helt andra muskler än de jag råkar komma åt med vikterna på gymmet).
En julklapp återstod att inhandla. Drog ett djupt andetag och åkte in till krigszonen Skanstull. Det gäller att fokusera, inte titta upp, låtsas som att du är ensam och bara se femtiometerskön som ett sätt att meditera en stund. Då går det. Det gick.
Sen for jag tillbaka till trygga Årsta så fort det bara gick. Nu ska jag packa mina oinslagna julklappar (tejpen tog slut mitt i projektet häromdagen) och åka hem till M.
Jag vet inte vad det är med de här dagarna innan jul. Hur mycket man än hatar dem och stressar och vill dö så letar sig nån slags nostalgi och inre ro in i magen ändå. Och i år är det som att stressen inte kommer åt mig alls. Jag orkar inte ens bli arg på alla som knuffas och suckar och gnäller och pratar om kylan. På bussen över Skanstullsbron kunde jag inte sluta le, jag vet inte varför. Skitprovocerande.
Kan det vara så att jag mår bra? Kan det vara så enkelt? Det verkar fan inte bättre.
Köp Efter Morris här:
Men herregud… Läsa, meditera… same same. Typ. Bästa är väl egentligen köfritt, men om man inte har nåt val liksom. Eller är dålig på framförhållning. 🙂
…och bara se femtiometerskön som ett sätt att meditera en stund.
Men du ar for JAVLA bra alskling!!! Hahaaaaaa XD
Denna ko fick mig direkt att tanka pa tullkon pa Sydneys flygplats under Varldsmasterskapet i rugby (gasp) 2003. Jag stallde mig inte i kon for Australiska pass trots att jag varit gift med en Australienare i 5 manader. Nej jag hade ju svenskt pass sa det blev EU-kon. Med alla tusen driljoner rugbyfans fran prick hela Europa. Svettigt och knuffigt. Illaluktande. Ackligt. Paborjade en schysst bok och hade kommmit till kapitel 3 nar det var min tur att visa pass.