Jag har en vän som har sorg. Jag har flera vänner som har det tungt på ett eller annat vis, men den här vännen har förlorat någon nyligen. Ett liv som tog slut. Jag skriver ibland för att berätta att jag tänker på henne och frågar om det är något jag kan göra för att göra allting mindre smärtsamt.
Idag pratade vi om lycka. Den där som lever parallellt med sorgen. En glass till ett barn. Ett betydelsefullt mail. Ett foto. Mikrolyckan. Den som inte handlar om resor och hus och bilar och karriärer. Den där som finns här nere, på den riktiga jorden. Den som kan dyka upp rätt ofta, om man bara väljer att se den.
Och så tänker jag på saker som gör min mikrolycka. En leverpastejsmacka med gurka när det är precis det man är sugen på. Att passera ett flyttlass på gatan och råka få skymten av någon annans liv på trottoraren. Platta svala sovkuddar. M’s plommonmarmelad. Och, ja vad jag tjatar – en kall Hof. Spotifys existens. Fröer som pluppar upp ur jorden tre dagar efter att man satt ner dem där. Tvätt som viker sig själv. Lukten av en gammal bok. Trycka på olika knappar (jag har sån innerlig förståelse för Rufus knapptryckarbehov).
Sånt som bara står helt för själv, inget samband. Bara en liten lyckofläck, helt fristående. No strings attatched. Inget sånt som är början på en tanke. Och inte slutet. Bara en liten isolerad lycka. Lucky island.
Svindlande.
PS. Jobbar fortfarande på att hitta den där knappen som får tvätten att vika sig själv. Helt övertygad om att jag lyckas en dag. DS
Köp Efter Morris här:
Finaste Frida, jag älskar dig – det vet du va?
Och jag håller så klart med Jenny om att mikrolyckan egentligen är Lyckan med stort L. Och precis som du skriver Frida – det handlar om att välja att se den. Och också om att VILJA se den. För gör man det, så finns den faktiskt där alldeles oavsett om man är mitt uppe i en stor sorg eller inte. Det stora i det lilla. Det lilla i det stora.
Maria. Jag vet, och det är ömsesidigt. Och vi som bär vapen ihop, vet om något hur stora sorger också parallellt kan innebära stora lyckor. Ovärdeliga vänskaper. Det svarta som förenar och tillsammans gör ljust.
Det onda är värt allt det där. Det ljusa. Kram och kärlek.
Mikrolyckan är den bästa lyckan och det jag tror faktiskt är LYCKAN.
Det är nog så det är. Jag tror du har rätt.