Ingen i den här familjen kommer ihåg det som bör kommas ihåg. Fast Rufus kan man knappast beskylla och David är trots allt den som är best i show på minnesfronten nuförtiden.
Jag har till exempel svårt att komma ihåg de mest vanliga orden i ordförrådet, såsom påse, bil eller blöjor. Eller namnet på de närmaste familjemedlemmarna (bör man bli orolig?).
Julian kommer ihåg ord som Polyfemos (kyklopen i de grekiska gudasagorna), Kerberos (den trehövdade hunden som vaktar i Hades dödsrike) och jordlöpare (en vanliga insekt på torpet). Han kommer också ihåg tiotusen olika låttexter och kan alla Hungrans repliker ur “Beppes godnattsagor” helt utantill.
Det är dock en omöjlighet för honom att minnas att plocka upp pyjamasen och lägga den under kudden på morgonen, tala med vanlig samtalston (det påminns han om minst åtta gånger i timmen) eller att plocka ut tallriken efter middagen. Saker som sker varje dag och har så gjort i ett antal år.
Det är en udda upplevelse att befinna sig på semester där ingen kommer ihåg varför vi gör saker, vad man bör ta med sig för att utföra denna sak eller hur man tar sig därifrån till nästa punkt som ingen kommer ihåg vad det var för en punkt. Pju. Lite som att vara ett gäng guldfiskar på semester.
Men nu vet jag i alla fall att nästa punkt på agendan är Djurgården. Jag och barnen ska se Lars Demian Under eken. Utan David.
Mitt mantra just nu; “Jag hade två barn med mig och ska ha två barn med mig hem. Jag hade två barn med mig och ska ha två barn med mig hem. Jag hade två barn med mig och ska ha två barn med mig hem.”
Ja, ni hajar.
Köp Efter Morris här:
Senaste kommentarer