Måste börja skriva om lite glädjeämnen också. Starta spiralen.

Hämtade två extremt söta barn idag, varav en tomte. Tog en långsam promenad över julpyntat torg. En korv på vägen. Skrattade. Pussades. Triokramades.

Två små barn ritandes vid teverumsbordet. Jag fixar gudomlig kyckling och vi äter tv-dinner framför Bolibompa. Rufus vill sova tidigt, “Mamma, jag är trött nu. Kom så går vi”. Vi läser och han somnar nästan direkt. Jag och Julian äter godis och tittar på På spåret. Kramas. Pratar. Allvar och skoj, högt och lågt.

Varför fokuserar jag så mycket på det jag inte har, istället för att se det jag faktiskt har? Varför slösa tid och energi på någon som inte vill ha mig, när hela min omgivning är fylld av människor som faktiskt tycker att jag är en värdefull människa?

Outgrundliga äro hjärnans vägar. Nu ska jag krypa ner bredvid min förstfödde son och bara titta på när han sover.

Sånt njuter jag av att göra i mitt nya liv.

 

Köp Efter Morris här:
Prenumerera på nyhetsbrevet: