Jag kämpar febrilt med att lista alla goda saker den här skilsmässan för med sig. Jag SKA komma på banan. Jag är målmedveten. Jag är vinnerskan, med ryggen fri och rak, hedern i behåll och blicken höjd. Det är en mening med att det här händer mig, jag ser det nu. Stark blir ännu starkare. En dag kommer jag att vara tacksam för att mitt liv tog den här vändningen (Anna €“ tack för världens klokaste natt-sms som innehöll mitt nya mantra).
Pluslistan växer sig lång.
En central punkt på listan är värd att nämnas €“ det öppna sinnet. Ett öppet och totalt sårbart sinne upplever allt så starkt att jag ibland hisnar. Allt blir tydligt och får skarpa konturer. Tränger ut som i relief. Musiken fyller hela mig. Texterna som kommer ut ur min hjärna virvlar, gnistrar, är strömförande. De skriver sig själva. Kärlekstunneln mellan mig och barnen är helt öppen, inga hinder på vägen. Bara en enda forsande flod av kärlek och värme över att de finns till. Det onda går sida vid sida med det goda. Smärtan får lugnet att kännas så rofyllt, en plats att vila och andas.
Det är när man känner så här som saker och ting händer. På något onaturligt sätt börjar saker och ting falla in i varandra. Som ett öde. Som att allt är förutbestämt.
Jag förlorar ett liv, men vinner ett annat.
Köp Efter Morris här:
Överlevnadsstrategi kallas det. Tack fina du. Jag blir alltid lika varm om orden berör. Om ens lite. Tack.
Fint du skriver, vännen.