Jag har alltid påverkats av fullmånen. Inte så att jag blir hårig och måste ut på stan och kuta runt och så, men jag drömmer helt galet mycket under fullmånenätter. Det är ingen överdrift.
Det var fullmåne inatt.
Vaknade av panikgråt och hade svårt att andas. Dyblöt. Jag hatar drömmar som är så verkliga att de kunde ha varit sanna.
Nu ligger jag i sängen och funderar över hur jag ska kunna vända den här känslan. Skaka bort de här bilderna. Och nu bestämde jag att jag ska ta en långpromenad inledningsvis. Vad tillfredsställande det är med beslut kring skitfrågor.
Ännu mer tillfredsställande när andra tar dem åt en. SJ till exempel. Har legat här och velat hela morgonen – tåg eller bil till Katne – när nyhetsbruden på Ekot rapporterar att det är stopp i tågtrafiken sen igår… Tack, SJ. Bil it is.
Så nu – dusch, kaffe, macka, promenad. Sen drar jag.
Vad drömmen handlade om? Det går jag inte in på närmare. Men den innehöll min ex-man, kan man säga. Om det var någon som inte redan förstått det.
Köp Efter Morris här:
Senaste kommentarer