Det gick upp. Sen gick det ner. Sen gick det upp igen. Sen stannade det. På två miljoner svenska riksdaler. Vi sa ja tack, till summan och till att slippa merjobbet som en omvisning av lägenheten skulle inneburit.
Ikväll skrev vi på papprena och nu är Åmänningevägen 18, 2 tr inte längre vår. Lägenheten har gått vidare och iväg till nästa ägare, nästa öde. En ensamstående pappa med fyraårig son flyttar in. Hoppas de trivs lika bra som vi gjort. Många goda saker har hänt mellan dessa fyra väggar. Och en del dåligt. Lika delar lycka och ångest, skulle jag tippa.
Ännu ett stort steg är taget. Praktiskt, men väldigt stort och betydelsefullt steg. Nu inväntar jag flytten till vårt nya palats den 7 maj, sen är jag back on track på riktigt. Egen kyl. Egen frys. Egen mat. Eget liv. Egna regler. Egen champagne i eget badkar. Visserligen också egna räkningar, men å andra sidan egna pengar och egna beslut. Frihet.
Så vi har firat ikväll. Cola, godis, glass. Rufus däckade övermätt på soffan och är nu överflyttad till sin säng. Julian bygger Lego och sjunger Michael Jackson med försvenskade texter (välkända hits som “Annie, Annie åker en bil”).
Och jag dricker en Hof och skålar med mig själv. För mig. För lägenheten. För allt som komma skall. Skål.
Köp Efter Morris här:
Ja, Anna! Börjar nu idag inse hur sjukt skönt det här verkligen är.
men va fasen, va skönt!!!! Tänk vad bra allting blir, vännen. kram
Skål som fan, Sara! För ett nytt och annat liv!
Så fort Ellen har somnat ska jag ta en Martini och skåla med dig i tanken. Önskar att vi hade varit hos er i stället, är lite trött på att sitta hemma med sjuka barn. Skål i alla fall. Skål som fan!