Angenäm och bilköfri uppfärd från Trosa. Parkering (visserligen inte helt laglig) direkt utanför porten. Störtsköna lunchrester i kylen.
Bäst som vi sitter vid vårt runda köksbord och pratar kommer en liten ekorre farande på fönsterbrädan. Vi kollar på när hon (jag kände ett visst systerskap här) jagar runt på balkongen, tittar på oss, hoppar tillbaka till fönsterbrädan och sitter där en stund innan hon hoppar vidare. Rufus är jättefascinerad och lite småkär.
Jag tar en dusch och när jag bytt om hör jag en alldeles jätteupphetsad son från balkongen.
– Mamma, mamma! Kom fort! Kom! Kom!, lite väsande stämma.
Jag rusar dit och hinner tänka två tankar på vägen fram till balkongen; “han ser ekorren igen” och “han har vält ner en av blomkrukorna i huvudet på grannen nedanför som nu ligger blodig i buskarna och Rufus tror att han sover och vill inte väcka honom”. Typ. Han häver sig upp över kanten och viskar och pekar.
– Där mamma… ser du…. vilken söt…
En fet jävla råtta rasslar runt i buskarna. Allvarligt. Här känner jag absolut noll systerskap, kan jag säga.
Rufus blir dock lite småkär även i den här.
– Mamma… har sådana där vingar. Kanske den kan flyga hit upp?
Det hoppas jag verkligen inte.
Köp Efter Morris här:
Sara: Nejdå, jag har (för tillfället) 19 st, och har inte lyckats skrämma bort NÅGON (vad jag vet). Men jag har en granne som har råttfobi – hon vägrar acceptera min inbjudan till fobiträning 🙂
Fast… Inte ens jag är förtjust i vilda råttor annat än på avstånd.
Han får komma hem till mig, jag gillar också gnagare. Har alltid drömt om att ha en egen råtta, det är enbart av sociala skäl som jag inte har skaffat en. Att ha råtta är lite som att ha orm eller spindel, man skrämmer bort en tredjedel av bekantskapskretsen.
Ha ha ha. Vi hade en likadan naturupplevelse hemma hos oss, och nu tänker inte Daniel (och därmed även Inez antar jag) gå utanför dörren! Han citerar George’s pappa i Seinfeld heeela tiden “That’s it, I’m leaving!”…