Frida Spikdotter Nilsson

I’m a datasuperwoman! God natt.

… oj vad nytt allt blivit. Tusen tack David, min bloggmaster (icke att förväxla med min man som har samma namn)! Ska bara vänja mig vid alla nya prylar här. Sen hoppas jag att den här upphottningen ska leda till ett mycket flitigare bloggande. Men eftersom jag inte, till skillnad från alla andra gånger, lyckades somna till filmen vi hyrde ikväll måste jag inleda den nya bloggen med att helt enkelt gå och lägga mig. Go kväll. (Shit, jag hittar inte publiceraknappen… jo, där var den! … ska vi kolla om den funkar...

Kom hem från konferenshelg i Prag igår. Visserligen utan röst men med en flaska finwhiskey och presenter till barnen. Lyckan var ganska så total kan man väl säga. Julian tittade på Bolibompa och gav mig en ofrivillig och sned puss utan att släppa blicken från teven. Rufus reagerade inte nämnvärt förrän jag tog upp ett leksakståg som jag köpt till honom. Sen såg man inte honom på ett tag. Den enda som verkade reagera över min hemkomst var David. Men det var ju också trevligt. Jag fick en kram och flera pussar innan han bröt sig in i förpackningen med lakritspingviner. Sen hörde jag inte riktigt vad han sa på ett tag. Det är sådana där som fastnar i tänderna och som gör själva tuggaren väldigt fokuserad på sitt. Sen gick jag och la mig med Julian och somnade före honom. Utslagen. Det är väl så att man börjar inse att man kanske inte är allra viktigast i barnens liv längre. Men utkonkurrerad av BolibompaNiklas och ett giftigt trätåg från Tjeckien känns väl sådär. Eller som Julian sa på telefonen när jag var borta. – Jo, jag längtar lite grann efter dig. Men du vet mamma. Det är så mycket just...

I natt. Ett slags dvalsömn där den ena drömmer avlöser den andra. Handlingen skiftar från ett zoo, till en slags elak församling och tillbaka till zoo där ett gigantiskt akvarium kommer mot mig. Hela tiden bär jag på en otroligt tung ryggsäck. Vilken värld jag än kliver in i så skaver den tunga ryggan, jag vänder mig om för att ta bort den men det finns inget där. Långsamt skruvar jag upp mig ur dvalan och inser att den tunga känslan inte släpper. Den kvarstår och smärtan i ryggen är påtaglig när jag plötsligt är helt klarvaken. Från ryggslutet vältrar jag bort en kropp i total muskelavslappning. Kroppen av en djupt sovande 5 1/2-åring. Jag vänder mig på rygg och sätter som vanligt ett ben i golvet. Och somnar om. Denna gången utan ryggsäck. Nu åker jag på konferens till Prag. Där kan det bli svårt att få sammanhållen sömn av helt andra...

… det går inte så bra att blogga just nu. Trots nervarvning efter semestern och en energifylld tillvaro överlag så finns inte riktigt tiden. Men jag kör en liten sammanfattning bara sådär. Och återkommer när jag inte behöver sitta hemma och jobba om kvällarna. Julian har… – … plötsligt lärt sig läsa. Löser korsord som värsta hackern och kan inte gå förbi ett ord utan att läsa högt. Har sina för- och nackdelar. – … anmält sig till simskola. Nu finns ingen återvändo. – … fått ett enormt cykelintresse. Mycket bra eftersom det fått till följd att de försoffade föräldrarna får springa Årsta runt varje kväll och skrika “Heja heja, du klarar det!”. Rufus har… – … börjat på nygammalt dagis och håller på att skolas in på Julians gamla avdelning. Underbart! Kommer underlätta vår vardag enormt under det kommande året. – … lärt sig säga mamma! Så nu är jag inte pappa längre. Det har dock resulterat i att även David numera är mamma. Hur ska han ha det? – … fortfarande ett sjuhelvetes temperament, jättesöta lockar och ett stort smajl. Så vissa saker är sig lika sedan sist jag bloggade. David har… – … jobbat mycket på senaste tiden och gjort framsteg med avhandlingen (även om han säger att han inte gjort det). – … sytt ett jättefint örngott till Rufus nya dagiskudde. – … storstädat halva lägenheten....