Frida Spikdotter Nilsson

Kom hem från konferenshelg i Prag igår. Visserligen utan röst men med en flaska finwhiskey och presenter till barnen. Lyckan var ganska så total kan man väl säga. Julian tittade på Bolibompa och gav mig en ofrivillig och sned puss utan att släppa blicken från teven. Rufus reagerade inte nämnvärt förrän jag tog upp ett leksakståg som jag köpt till honom. Sen såg man inte honom på ett tag. Den enda som verkade reagera över min hemkomst var David. Men det var ju också trevligt. Jag fick en kram och flera pussar innan han bröt sig in i förpackningen med lakritspingviner. Sen hörde jag inte riktigt vad han sa på ett tag. Det är sådana där som fastnar i tänderna och som gör själva tuggaren väldigt fokuserad på sitt. Sen gick jag och la mig med Julian och somnade före honom. Utslagen. Det är väl så att man börjar inse att man kanske inte är allra viktigast i barnens liv längre. Men utkonkurrerad av BolibompaNiklas och ett giftigt trätåg från Tjeckien känns väl sådär. Eller som Julian sa på telefonen när jag var borta. – Jo, jag längtar lite grann efter dig. Men du vet mamma. Det är så mycket just...

I natt. Ett slags dvalsömn där den ena drömmer avlöser den andra. Handlingen skiftar från ett zoo, till en slags elak församling och tillbaka till zoo där ett gigantiskt akvarium kommer mot mig. Hela tiden bär jag på en otroligt tung ryggsäck. Vilken värld jag än kliver in i så skaver den tunga ryggan, jag vänder mig om för att ta bort den men det finns inget där. Långsamt skruvar jag upp mig ur dvalan och inser att den tunga känslan inte släpper. Den kvarstår och smärtan i ryggen är påtaglig när jag plötsligt är helt klarvaken. Från ryggslutet vältrar jag bort en kropp i total muskelavslappning. Kroppen av en djupt sovande 5 1/2-åring. Jag vänder mig på rygg och sätter som vanligt ett ben i golvet. Och somnar om. Denna gången utan ryggsäck. Nu åker jag på konferens till Prag. Där kan det bli svårt att få sammanhållen sömn av helt andra...

… det går inte så bra att blogga just nu. Trots nervarvning efter semestern och en energifylld tillvaro överlag så finns inte riktigt tiden. Men jag kör en liten sammanfattning bara sådär. Och återkommer när jag inte behöver sitta hemma och jobba om kvällarna. Julian har… – … plötsligt lärt sig läsa. Löser korsord som värsta hackern och kan inte gå förbi ett ord utan att läsa högt. Har sina för- och nackdelar. – … anmält sig till simskola. Nu finns ingen återvändo. – … fått ett enormt cykelintresse. Mycket bra eftersom det fått till följd att de försoffade föräldrarna får springa Årsta runt varje kväll och skrika “Heja heja, du klarar det!”. Rufus har… – … börjat på nygammalt dagis och håller på att skolas in på Julians gamla avdelning. Underbart! Kommer underlätta vår vardag enormt under det kommande året. – … lärt sig säga mamma! Så nu är jag inte pappa längre. Det har dock resulterat i att även David numera är mamma. Hur ska han ha det? – … fortfarande ett sjuhelvetes temperament, jättesöta lockar och ett stort smajl. Så vissa saker är sig lika sedan sist jag bloggade. David har… – … jobbat mycket på senaste tiden och gjort framsteg med avhandlingen (även om han säger att han inte gjort det). – … sytt ett jättefint örngott till Rufus nya dagiskudde. – … storstädat halva lägenheten....

Åter från det oupkopplade lantlivet. Åter till rörlig bild, mobiltäckning och vattenklosett. Åter till trång lägenhet. Det enda som verkar vara som det varit nu i fyra veckor är tempot på ungarna. Det tempot gör sig mycket bättre i en stor skog än i en trea på 66 kvm. Well well. Nollåttans ok att bära. Och en fika på Blå Porten väger upp en del och bringar djup insikt om varför man bor i det här myrboet och inte i Vingåker där urtvättad t-shirt, crocs och mysbrallor är var mans (och kvinnas) egendom. Vi har haft det underbart i alla fall. Bilder kommer så småningom. Julian har efter hemkomsten fått ett ganska otippat och hastigt uppkommet sportintresse. Teven står på alltjämt (för att kompensera fyra tevefria veckor?) och kastar oss mellan fruktansvärda Annika Lantz-rasse-teve-soffor till basketmatcher och boxningsringar. Simning och bassänger väcker extra stort intresse, men bara under vissa förutsättningar. – Jag håller på Hammarby, Sverige och Holland. Är någon av dem med, eller? Annars tänker jag inte titta. Finns med andra ord lite mer att önska gällande sportkunskaperna här hemma. Men vi har ju ett par OS-veckor på oss att göra bot och bättring i denna garanterat sportfria...

Här följer en liten lektion i Rufusiska, ett språk som är i ständig utveckling och som stundtals är fullständigt obegripligt även för den invigde. Ordvalen får anses vara talande för det som just nu är mest relevant för hans livssituation. Rufus €“ Tutu (sägs med en liten obeskrivlig plutmun) Julian €“ Baba (sägs i stort sett alltid så fort storebrorsan gör något eller försvinner ur bild) Pappa €“ Pappa Mamma €“ Pappa (stackars mig?) Traktor €“ Tadoooo Akta €“ Atta (följs av en gest mot stället han just slagit i) Lego €“Egoooo Viggo (en god vän) €“ Jägooo Peter (den goda vännens far) €“ Bä Hund €“ Huuuu Blomma €“ Bloba Ut €“ Duuuu Båt €“ Dnnng (fullständigt obegripligt) Tåg €“ Dndä (också fullständigt obegripligt) Bil €“ Booba eller Brrmm Mormor €“ Boaboa Morfar – Boaboa Detta är ett mindre urval, resten går inte att formulera med bokstäver. I alla fall inte med de som finns att tillgå i det latinska alfabetet och jag kan inget...