Frida Spikdotter Nilsson

Första riktigt lediga dagen på ett par veckor. Ösregn exakt hela dagen. Kunde inte bli bättre. Inget dåligt samvete för att man inte lämnar lägenheten. Sova till 11.00 (med avbrott mellan 7.00 och 9.00) och läsa bok. Så underbart skönt. Julian var på kalas på eftermiddagen och fick själv en present när han kom hem. David hade hittat drömprylen på BR för 25 spänn – ett dinosaurieskelett. Han blev så glad att jag själv var tvungen att fälla en rörd tår när han öppnade påsen. Senast imorse förtalte han att ett dinosaurieskelett var det enda han vill ha i livet just nu. Så kvällen har spenderats med att “gräva ner” skelett under ett täcke och sen gräva upp det igen samt leka forskare och ha olika teorier. Nördigt, javisst. Men ändå ganska sympatiskt. Första riktigt lediga dagen på ett par veckor. Ösregn exakt hela dagen. Kunde inte bli bättre. Inget dåligt samvete för att man inte lämnar lägenheten. Sova till 11.00 (med avbrott mellan 7.00 och 9.00) och läsa bok. Så underbart skönt. Julian var på kalas på eftermiddagen och fick själv en present när han kom hem. David hade hittat drömprylen på BR för 25 spänn – ett dinosaurieskelett. Han blev så glad att jag själv var tvungen att fälla en rörd tår när han öppnade påsen. Senast imorse förtalte han att ett dinosaurieskelett var det enda han...

Som en fet spark i mellangärdet: – Mamma, du är aldrig hemma längre. Och eftersom jag är så dålig redan så kan jag ju lika bra passa på att jobba över. Som ikväll. Blir kvar på jobbet minst till 20.00 så barnen lär man inte se mer av i dag. Vi har massor att göra i projektet som har sin första riktiga deadline om en och en halv vecka. Men en bloggpaus kan man väl ändå unna sig. I går var en mulen dag och humöret låg i höjd med ersättningen för att vara hemma med barn i borgarnas vårdnadsbidragsförslag. Jag vet i dag inte hur jag ska klara mig hela vägen fram till helg. I alla fall inte utan knark. Men det ska gå, det ska gå. Man kan ju inte börja knarka som tvåbarnsmor vid 35. Men det är lockande. Skämt å sido. En prommis runt kvarteret får duga för att uppnå den där energin och den euforiska känslan som är så svår att fånga. Hej då. Som en fet spark i mellangärdet: – Mamma, du är aldrig hemma längre. Och eftersom jag är så dålig redan så kan jag ju lika bra passa på att jobba över. Som i kväll. Blir kvar på jobbet minst till 20.00 så barnen lär man inte se mer av idag. Vi har massor att göra i projektet som har sin...

Jorå, jag var i Paris. Här kommer några bildbevis. Mon Parnasse. Här var vi tydligen. Ialla fall nästan. Det stora såg jag bara på håll. Men många små måste ju funka som kompensation. Fler sådana här fasadmålare till Sthlm, tack. Gillar inte opera, men gillar ofta operor. Samma funktion som här. Notre Dame. Osannolik byggnad. Kärlekspromenaden längs Seine. Rive nånting… höger eller vänster. Norr, Söder, Öst eller...

Så har man varit på konferens och upplevt det fenomenet. Numera vet jag alltså att konfererande tar på krafterna. Upp i ottan, lyssna hela dagen, äta konstant och komma i säng sent. Och så höll det på i dagarna fyra. Det hela ägde rum i ett fantastiskt hotell utanför Paris i byn Chantilly. Förutom massa trevligheter i trakten hann vi också med en sväng in till Paris på lördagen. Eftersom tiden var knapp beslöt vi oss för att bara njuta av stan och gick planlöst omkring i Latinkvarteren. Vilken stad! Jag är lite kär och vill genast återvända för att vara lite romantisk med mannen i mitt liv (David). Ska bara spara lite stålars först för det behöver man kan jag säga. En bärs 100 spänn och tre gin och tonic 650… Så nu blir det blodpudding resten av veckan. Bilder kommer så småningom. Så nu är man sliten och har tusen saker att göra på jobbet. Tröttheten har som vanligt satt sig på rösten och Julian tycker att jag låter som en häxa. Han vet tydligen hur sådana låter. Och snart bär det av till Rom med mamma och Emma. Hå hå jaja, vad global man är. Så har man varit på konferens och upplevt det fenomenet. Numera vet jag alltså att konfererande tar på krafterna. Upp i ottan, lyssna hela dagen, äta konstant och komma i säng sent. Och så...

Efter en halvtrevlig natt som liknande en smälla-i-dörrar-fars och som genererade hela tre timmars sömn (ej sammanhållen) var det helt okej att vara ensam upp till frukosten imorse. Alla andra sov tungt. Då inträffade något märkligt i köket. Jag brände mig på kaffet. Först förnam jag en känsla jag vagt kände igen. Hmmm. Hett kaffe. Fantastiskt! Sen insåg jag: jag har inte druckit varmt morgonkaffe på fler månader! Det har alltid svalnat i takt med gröttillagning, blöjbytning och allmänt spring. Det är nu man får trösta sig med att det finns en tid efter spädbarnsåldern. Det finns faktiskt det. Jag vet det, jag vet det, jag vet det…. Efter en halvtrevlig natt som liknande en smälla-i-dörrar-fars och som genererade hela tre timmars sömn (ej sammanhållen) var det helt okej att vara ensam upp till frukosten imorse. Alla andra sov tungt. Då inträffade något märkligt i köket. Jag brände mig på kaffet. Först förnam jag en känsla jag vagt kände igen. Hmmm. Hett kaffe. Fantastiskt! Sen insåg jag: jag har inte druckit varmt morgonkaffe på fler månader! Det har alltid svalnat i takt med gröttillagning, blöjbytning och allmänt spring. Det är nu man får trösta sig med att det finns en tid efter spädbarnsåldern. Det finns faktiskt det. Jag vet det, jag vet det, jag vet...