Frida Spikdotter Nilsson

Man törs väl inte hoppas men de två senaste nätterna har vi faktiskt sovit nästan hela tiden. Två veckors plåga verkar nu ha gett resultat. Tio minuters skrik känns som himmelriket i sammanhanget och i natt handlade bara om lite gny en stund. Men att kunna räknas till de utvilades skara lär nog dröja. Sådär en 18 19 år, eller så. Man törs väl inte hoppas men de två senaste nätterna har vi faktiskt sovit nästan hela tiden. Två veckors plåga verkar nu ha gett resultat. Tio minuters skrik känns som himmelriket i sammanhanget och i natt handlade bara om lite gny en stund. Men att kunna räknas till de utvilades skara lär nog dröja. Sådär en 18 19 år, eller...

Det är inte ofta han sitter still, men det finns ett knep som alltid verkar funka. Glass. "Okej, det är typ slut men jag tycker mig se något där nere på botten…" "… här någonstans…" "Ja, precis! Jag sa ju det! Kort tunga man har…" "Men alltså… det verkar rätt kul att...

De allstädes närvarande frågorna "Varför då?", "Hur då?", "Vaddå?" och "När då?" har fått en värdig följeslagare på senaste tiden. "Hur vet du det?". Frågan går att appliceras på precis allting som en vuxen säger. – Hur gammal är du, mamma? – 35… – Hur vet du vet? – För att jag är född 1972. – Hur vet du vet? – Det har mormor sagt. – Men hur vet hon det? Mållös. Eller: – Vad är det i köttbullarna? – Kött. – Hur vet du det? Eller: – Vad är det här? Tistlar eller?, om salladen på tallriken på Aquaria. – Ha ha ha, nej! De skulle väl aldrig servera tistlar heller. – Hur vet du det? Sen har vi de mer svårartade fallen som: – Finns det andra som bor ute i rymden? – Ja, det tror jag. Någonstans. – Hur vet du det? – Det vet jag inte, men jag tror. – Varför tror du det? Då måste man ta till nödfallslösningen som jag svurit att aldrig använda på mina barn… – DÄRFÖR, bara… De allstädes närvarande frågorna "Varför då?", "Hur då?", "Vaddå?" och "När då?" har fått en värdig följeslagare på senaste tiden. "Hur vet du det?". Frågan går att appliceras på precis allting som en vuxen säger. – Hur gammal är du, mamma? – 35… – Hur vet du vet? – För att jag är...

Idag har vi varit på Aquaria. Men det vi hade tänkt skulle bli en skön dag blev ungefär hur usel och otajmad som helst. Alla var gnälliga, Rufus ville inte vara med, det var sjukt klibbigt, massa folk och Julian tyckte museet hade för få djur. – Har de bara fiskar här, eller? Värme och sol är överskattat, tycker han dessutom. Bussfärden ut på Djurgården blev olidlig och när vi väl klev av var alla (utom David) riktigt tjurskalliga. Julian och jag missförstod varandra och han gav upp ett illtjut av ilska och jag fattade inget alls. – Men vilket utbrott! Ta det lugnt! – Utbrott?!?!? Jag är väl ingen vulkan heller?!?! – Tror du behöver dricka lite. Här ta lite Ramlösa och tanka lite, tyckte David. – Tanka?!?!?! Jag är väl ingen bil heller?!?! Det senare har han rätt i, men undrar om han faktiskt inte var vulkan i ett tidigare liv. Idag har vi varit på Aquaria. Men det vi hade tänkt skulle bli en skön dag blev ungefär hur usel och otajmad som helst. Alla var gnälliga, Rufus ville inte vara med, det var sjukt klibbigt, massa folk och Julian tyckte museet hade för få djur. – Har de bara fiskar här, eller? Värme och sol är överskattat, tycker han dessutom. Bussfärden ut på Djurgården blev olidlig och när vi väl klev av var alla (utom...

Igår strålade familjen samman i Skanstull efter avslutad arbetsdag. Mission; inköp av billig torpbrevlåda på Åhléns. Randig, färdglad och helt klart värd 127,50 kronor. Sammanlagt var vi där cirka 35 minuter, skulle jag gissa på. Det blev för mycket för Julian som suckade dramatiskt när bussen gled tillbaka över Skanstullsbron. – Åh, vad skönt att vara tillbaka i Årsta igen. Igår strålade familjen samman i Skanstull efter avslutad arbetsdag. Mission; inköp av billig torpbrevlåda på Åhléns. Randig, färdglad och helt klart värd 127,50 kronor. Sammanlagt var vi där cirka 35 minuter, skulle jag gissa på. Det blev för mycket för Julian som suckade dramatiskt när bussen gled tillbaka över Skanstullsbron. – Åh, vad skönt att vara tillbaka i Årsta...