Frida Spikdotter Nilsson

Julian är tillbaka i Årsta. Hel och hållen, om än lite snorig, och med snygg Sälentröja på kroppen levererades han till dörren av Jkl, Fredrik och Agaton. Tack för det. Nätterna utan oss i Sälen verkar ha gått galant. Lite hemlängtan såklart, men det tolkar vi som ett gott tecken. Så nu är allt sig likt här hemma igen. Det är återigen omöjligt att prata till punkt, leksaker börjar så smått sprida ut sig i lägenheten och det gäller att ha extra Rufuskoll. Uttalanden som “Jag tycker att vi borde koka honom i fyrtio minuter” gör att man hela tiden känner sig lite osäker på var man har storebrorsan. Rufus är dock lyckligt ovetande om saker och ting och lyser som en sol så fort Julian är i antågande. Han garvade till och med när Julian använde hans fontanell som snortork. Det gjorde inte jag. Men trots att lugnet är ett minne blott är det helt enkelt underbart att ha honom tillbaka. Julian är tillbaka i Årsta. Hel och hållen, om än lite snorig, och med snygg Sälentröja på kroppen levererades han till dörren av Jkl, Fredrik och Agaton. Tack för det. Nätterna utan oss i Sälen verkar ha gått galant. Lite hemlängtan såklart, men det tolkar vi som ett gott tecken. Så nu är allt sig likt här hemma igen. Det är återigen omöjligt att prata till punkt,...

David testade sina nya bröd-korgar ikväll. Succé. Få saker gör honom så nöjd som en perfekt deg. David testade sina nya bröd-korgar ikväll. Succé. Få saker gör honom så nöjd som en perfekt...

En bebis kräver ofta en skötväska, åtminstone om man ska gå ut. Med barn nummer två är man inte så nogräknad med en del grejer så Rufus ärver det mesta. Utom just skötväskan. Vi köpte en dyr och snygg på nätet eftersom den gamla inte bara var just gammal, utan även spårlöst borta. Den fina väskan kom på posten innan Rufus själv kom (han kom inte på posten kan jag säga) och det tog åtskilliga veckor innan jag vande mig vid den. Okej att det är roligt med många fack på en väska, men det finns väl ändå gränser? Den här är bortom alla väskgränser som någonsin funnits. Man skulle behöva en liten anteckningsbok för att minnas var man lagt allting. Sen är jag inte helt säker, men det kan vara så att den är magisk. Lägger man nappar i ett fack så ligger de inte kvar när man kollar igen. Kul grej, verkar väskan tänka. (Ibland finns det varken nappar eller blöjor i den, men det kanske mest får skyllas på den som packar). Och ska man ha till exempel näsdukar så ligger de ALLTID i det fack man väljer att kolla i sist av allt. Ibland försöker jag luras. €Om jag öppnar det facket först så ligger de antagligen inte där, så jag börjar med det här istället. Åh vad jag är smart.€. Men det går inte...

Nykissad och drömsk Julian på väg mot skidskolan "Snögubbar": – Mamma jag ska bli skidåkare när jag blir stor. Jag ska bli som hon Janne Pärson. Nykissad och drömsk Julian på väg mot skidskolan "Snögubbar": – Mamma jag ska bli skidåkare när jag blir stor. Jag ska bli som hon Janne...

… hemma inte alls speciellt bra. Tvärtom ganska deprimerande. David har åkt till jobbet. Sånär som på Lars här på golvet och en brummande tvättmaskin är det helt tyst och outsägligt tråkigt. Tittar man ut ser man en grådisig bakgård helt utan snö. Himlen är molnig och jag har massa jobb att göra. Och det finns inget tommare än ett övergivet barnrum. Ska se om jag hittar någon gammal ostkant i kylen, annars blir jag dessutom utan frukost. Stackars, stackars, stackars mig. … hemma inte alls speciellt bra. Tvärtom ganska deprimerande. David har åkt till jobbet. Sånär som på Lars här på golvet och en brummande tvättmaskin är det helt tyst. Tittar man ut ser man en grådisig bakgård helt utan snö. Himlen är molnig och jag har massa jobb att göra. Och det finns inget tommare än ett övergivet barnrum. Ska se om jag hittar någon gammal ostkant i kylen, annars blir jag dessutom utan frukost. Stackars, stackars, stackars...