Frida Spikdotter Nilsson

Eftersom jag inte kom igång med bloggen från starten känner jag mig tvungen att lägga in lite bilder på Rufus (eller Fluffet för den som vill känna sig familjär). Han är en glad skit som har framtidsutsikter som elitgymnast eller något annat som kräver mycket muskler. Barnet gillar tortyr som att ligga på mage, sitta upp fast det inte går samt låtsasgå i Davids knä. Han växer som en pumpa och väger redan över sex kilo, inklusive fotbollslår. Julian är den mest fantastiske storebror. Hjälpsam, snäll, förstående, kramig (ibland lite väl hårt) och omtänksam. Golvsnygg. Mor och son. I pappans knä. Säg mig vem som vackrast i Årsta...

Jag önskar att jag såg hälften så cool ut i mina egna solbrillor.

Den 22 januari fyllde Julian fyra år. Stort kalas i föreningens festlokal och två utbrända föräldrar blev följderna. Julian övar sig i utblåsningens ädla konst. Dukningen som stod sig i fem minuter innan de små gästerna traschade hela stället. Lokalen visade sig vara en ypperlig lek- och festplats för både vuxna och barn. Ballonger från den svindyra festbutiken på Sveavägen är klart överskattade. Härmed utfärdas en varning för hela den butiken för övrigt. Dyr, dålig och könsbefästande! Partypinglor är vi allihopa. Johanna, Elisa, Hugo och...

… att det här ska vara min blogg. Tanken är att den som är intresserad ska kunna kolla in vårt liv lite på håll. Hur ofta den uppdateras kan ingen svara på i nuläget, allra minst jag. Kommer förmodligen bero på hur kul det är och vad som händer, om det händer. Helt säkert kommer man kunna läsa om oss. Vardagen, barn, jobb och en hel del allmänna åsikter om diverse mellan himmel och jord. Jag avser också att utveckla och återvinna lusten att skriva, skriva, skriva… som avtagit något den senaste tiden. Sedan det blev ett måste att skriva nyttotexter. Välkommen, den som vill. … att det här ska vara min blogg. Tanken är att den som är intresserad ska kunna kolla in vårt liv lite på håll. Hur ofta den uppdateras kan ingen svara på i nuläget, allra minst jag. Kommer förmodligen bero på hur kul det är och vad som händer, om det händer. Helt säkert kommer man kunna läsa om oss. Vardagen, barn, jobb och en hel del allmänna åsikter om diverse mellan himmel och jord. Jag avser också att utveckla och återvinna lusten att skriva, skriva, skriva… som avtagit något den senaste tiden. Sedan det blev ett måste att skriva nyttotexter. Välkommen, den som...

En Rufus är född. Välkommen till oss. Tvingade David att ta en bild. Så kan smärta se ut. Men så kom han ut och ontet försvann. Kvar fanns bara mys. Maten var ingen hit den här gången. Men torra mackor är inte heller fy skam. Den första blöjan byts. Rufus spanar in det vackra halsbandet som jag fick av David efter förlossningen. “Continuity” av Georg Jensen. Symbol för vår familj och livet som fortsätter. Magen är borta. Det är sant. Slöingen försöker äta så gott han kan. Svårt när man är medtagen. Hos pappa. Efter 12 timmar på förlossningen ville vi åka hem. Det fick vi också efter att ha lovat både barnmorska och läkare att hålla koll på att vårt barn inte gulnade. Bröderna möts för första gången. Då var man inte så kaxig som förälder. En liten i vagnen. Hur söt som helst. Och...