Min lilla envisa, galna, smarta unge fyller fyra idag. Fyra år. I ett annat liv. En annan tid. En annan framtid. En annan familj.
Då kan man unna sig att bli lite nostalgisk och minnas den där lilla hostande saken som kom ut och tog bort all smärta. De där ögonen. Den där kroppen i min kropp som jag kände så stark samhörighet med redan innan jag visste vem han var. Hur jag kände en glad och lite jävlig människa där inne. Som målmedvetet sparkade i madrassen om nätterna så att jag vaknade. Han som var som jag. Han som var jag. Och jag var han. Som han.
Nu är han sig själv. Egna tankar. Eget sätt. Och tack goda gudinna för att han kom in i mitt liv.
Man får vad man förtjänar. Jag älskar dig, Rufus.
Köp Efter Morris här:
Senaste kommentarer