Nej. Utåt är det energi. Men det är nåt här inne som är litet och svart. Finns det ett samband? Jag vet verkligen inte. Behövs det där lilla ettriga hålet på nåt jävla sätt? Jag är inte helt polare med den tanken än. Men jag kanske kan bli.
Nu ska jag hur som helst in till stan och träffa några verkliga polare, några som lever på riktigt. God mat och vin och samtal ska fylla hålet några timmar ikväll.
Och vem vet? Jag kanske fyller igen det.
För den här gången.
Vi har ju alla våra små svarta hål, eller hur? Men när vi är tillsammans med goda vänner blir de där hålen mindre på nåt konstigt vis. Puss o kram!
Så länge det lilla svarta hålet inte drar iväg med dig så ska det tydligen vara okej. Så sa i alla fall ett proffs åt mig. “Det är inte farligt med känslor.” och “Du ska inte förvänta dig att alltid känna lugn och harmoni.” Gör saker som är roliga. Och det gör du ju. Kram.