En lördag med ett mål – torpet-tilltittning. Sol. Kaffe på trappan. Ett klippt äppelträd. Inte mer än så. Så bra som det blir.
En söndag utan planer. En film? Ja. En varm choklad och en promenad. Ja, det funkar. En god middag och lite jobb. En film till. Närhet. Och somna i ett knä.
Helt utan tider att passa.
Sånt här hade jag tänkt att man kunde ägna sig åt, utan betänkligheter, först när barnen sen blir större. När de börjar köra sina egna prylar och skiter i vad mamman håller på med. Nu går det ändå. Tiden har tagit en ny vändning. För det hade dröjt rätt länge innan man hade kunnat leva så här, utan att samtidigt fundera på vad barnen gör, när de kommer hem och om de har nåt att äta då och om de gjort sina läxor eller tvättat sina hår.
Att släppa allt är en frihet som blir extra påtaglig när man varannan vecka lever med den totala motsatsen.
Det ena tillståndet gör det andra fullkomligt.
Köp Efter Morris här:
Senaste kommentarer