Först är det snöblandat regn. Sen blir det blå himmel. Efter det kommer storm, innan det blir helt lugnt och stilla igen. Sen blåser det kallt igen.

Och så där håller det på. Kanske borde börja jobba på SMHI?

Så efter den skönaste veckan på torpet, började det naturligtvis smådugga lite. Sen blev det ösregn. Och kanske lite muller vid horisonten. Man lär sig. Inget är för evigt, varken det goda eller det onda. Men jag säger – låt det komma, så går det också över fortare.

Med tusen tankar i huvudet klev jag till sist upp imorse till tonerna av rosslig barnhosta, efter en relativt sömnlös natt. Hostan lugnade sig. Tankarna däremot eskalerade snarare. Rutinuppdraget “morgon” gick fint. Tills vi kom ner till cykeln kl. 7.40 och jag ser en stor tankbil utanför porten. Vagt mindes jag en lapp som låg på hallgolvet när jag kom hem i måndags morse. “Rensa stammarna… behöver er nyckel… lämnas senast… måste ha tillgång till alla lgh i huset”.

Shit. Var det idag? Kutade upp igen och mötte grannen i trappan.

– Den där stamprylen… var det idag eller?

Självklart.

Joggade vidare. Hittade lappen. “Senast kl. 7.40”. Okej. Extranyckel, where are you? Slog in den i ett blått papper jag hittade i barnens rum, rafsade ner lägenhetsnummer och namn på det knöliga lilla paketet, rusade ner, fick tag på slangsnubben. Yay. Det går bra nu.

Hjärnan återgick till de tusen tankarna, varav en var “Var gjorde jag av cykelnyckeln?”. Ingenstans. Kutade upp. Letade. Fanns inte. Kutade ner igen. Kollade låset. Inte där.

Tankarna hade nu utvecklats till tusentjugo stycken varav en var “Paketet? Slog jag in cykelnyckeln också?”. Leta snubbe i källaren…

– Eh, ursäkta mig… Det där lilla blåa paketet med nyckel i som du fick av mig… Jag tror jag råkade slå in min cykelnyckel där… också.

Han log och fiskade upp mitt lilla nyckelarrangemang.

– Ah… bra. Tack. Lite… strulig… morgon… Ja, du vet.

Han skrattade. Och jag med.

Det var bra. För det dräller inte av saker att garva åt för tillfället.

Köp Efter Morris här:
Prenumerera på nyhetsbrevet: