Min destruktiva sida manar mig tydligen att tala högt om det här.

Nu har jag levererat ett antal texter och väntar på feedback. Det kan gå hur som helst och jag laddar för sågning. Motorsågning. Har jag helt missförstått uppdraget? Har jag något som de vill ha? Det handlar om min hjärna, okej. Prestige. Det är inte helt enkelt att vara avslappnad nu.

Jag mår illa.

Skitilla.

————————————————————————————————————

Update:

Jag ramlade ihop på soffan en stund. Och när jag kom tillbaka till datorn (hade händerna för ögonen typ och kisade lite när jag kollade inboxen) ser jag bara första raden i svarsmailet:

“Hej Frida! Jag läste direkt igenom dina texter och tycker att det du…”

Andas. Svälja. Klicka på mailet. Blunda. Darra. Springa hur långt bort som helst

“… skriver är mycket träffsäkert och lättläst! Kul!”.

Han gillar mitt artikelspån. Han gillar min produktivitet. Och ser fram emot ett fortsatt samarbete.

Det här kan bli nåt hörrni. Jag tänker i alla fall fira med en folköl ikväll. Men bara för att Hof:en är slut.

Köp Efter Morris här:
Prenumerera på nyhetsbrevet: