Jag behöver råd. Hur gör man dealar med ungar? Jag menar – e g e n t l i g e n. Gissar att svaret kanske är; det gör man inte, pucko.

Julian hos polare. Rufus hos polare. Hämta båda i olika ändar av stadsdelen. Klockan blir en smula över läggdags men barnen vill spela dataspel. Mamman genomgår en inre moralisk kris som går ungefär: “Klockan är för mycket, egentligen får de inte. Men å andra sidan orkar jag inte tjatet och jag orkar inte heller läsa.”

– Ni får spela 30 minuter. Max. Jag ställer klockan, när den ringer är det pyjamas, tänderna och rakt i säng. Helt utan gnäll, okej? Ni får göra det istället för att läsa då, för vi hinner inte båda. Titta mig i ögonen! Hör ni mig? Inget gnäll. Ingen läsning. Bara säng.

Båda ungarna bedyrar (verkligen bedyrar) att ingen ska gnälla och allt ska bli bra.

– Vi lovar mamma! Du är så snäll!

30 minuter senare ringer klockan och krisen bryter ut. Båda lägger sig på golvet och gråter och är helt förstörda över att vi inte ska läsa.

– Varför fick jag spela!? Varför?! Buuuuhuuuu!

Det finns alltså inget sätt att göra rätt. Kan ju vara bra att informera om det redan på BVC. Så man vet liksom.

Köp Efter Morris här:


Prenumerera på nyhetsbrevet: