Jag har en smart väninna som jag älskar att prata med. Hon brukar ibland prata om energier. Hur de finns, påverkar oss och far omkring, knyts ihop och stängs in eller släpps ut. Inte alls på nåt flummigt sätt, I don’t do flummigt. Hur som helst – kontentan är att de kan verka både positivt och negativt, beroende på hur de används.
Ni vet hur det är när man hört en sak tusen gånger, försökt förstå den och trott att man lyckats. Tills den dag man VERKLIGEN hajar. Den där känslan av klarhet och så ploppar massa situationer upp ur minnet och man bara blir helt knäsvag av alla insikter. Som att man verkligen knäckt koden till en bit av livet. Den känslan.
Energier. Bad energy. Good energy. Illa använd energi i en sopig relation förvandlas till ilska mot allt och alla, inte minst mot den arga herself. Frustrationen blir sammanbitna käkar, huvudvärk, oförmåga att se betydelsefulla människor i omgivningen. Sorgen som blir långa texter som skriver sig själva. Gråten som kräver milslånga nattpromenader.
Sen. Kärleksenergi som blir sms till alla som är värda att höra att de är fantastiska. Den blir sömnlösa nätter utan trötthet. Den blir ett konstant leende. Den blir magpirr och dagdrömmar. Den blir värme. Gläjdeenergin som får världen att snurra till och tårarna att komma av den enkla anledningen att världen bara är så vacker och förunderlig.
Och sen. Energi som kommer ur ilska och svek och kränkning. Den blir 1,5-timmespass på gymmet. Den blir löpband, cykel tills svetten rinner. Armar, ben, rygg, hela jävla kroppen. Den blir 150 situps och en smärta som känns skön.
Till slut gick jag hem för att batteriet i iPoden höll på att ta slut.
Men det var också den enda anledningen till att jag gick hem – iPoden behövde energi.
Min egen hade inte sjunkit en millimeter.
Köp Efter Morris här:
Senaste kommentarer