Redan imorse, när Rufus ville att jag skulle ta bort alla prickarna i kiwin, gav jag upp. Jag blev fnissigt orkeslös. Sen dess har inget känts riktigt seriöst idag. Och det är så mycket roligare att storhandla om man inte tar det på allvar.
Vi for runt, alla tre, bland hyllorna. Julian körde vagnen. Körde på folk. Körde omkull en låda med tandkräm. Jag kunde inte sluta skratta.
– Jag är inte släkt med henne! hojtade Julian till slut och pekade på mig.
Jooohooodu, unge. Du kommer tyvärr inte undan.
Nu ska vi på kalas. Måste stryka skjortor.
Bråttom!
Köp Efter Morris här:
Men det ar sa obetalbart XD “Snalla mamma kan du hjalpa mig ta bort alla prickar i kiwin?” Maste pyssla ihop en bok med Julian & Rufus-citat. Understood??