På sätt och vis är väl livet en enda lång längtan, I guess. Det ligger i livets natur. Väntan på något som inte är just nu.

Man längtar bort. Och så reser man bort och efter ett tag börjar man längta hem. Man längtar tills gröna linjen ska komma, efter snön, efter våren, efter sommaren, efter att äta skaldjursplatå nånstans, efter harmoni, godis, nattsömn, jobb, semester, mer pengar, mer tid, mer energi. Många saker man längtar efter kommer kanske inte ens. Andra kommer men går över innan man ens hunnit tröttna. Är jag lite bitter för tillfället? Verkar så.

Just ikväll längtar jag efter M som en besatt. Och mina barn. Jag brukar inte sakna dem så vansinnigt de barnfria veckorna, men ikväll är det jobbigt.

Planen var att lägga sig tidigt och sova bort saknaden. Men den planen sprack när jag somnade på soffan i två timmar efter en heldag med julshoppning på stan. Så nu får jag väl bara gå runt här och känna.

Orutinerat.

Köp Efter Morris här:


Prenumerera på nyhetsbrevet: