Okej. Jag är inne i en lite arg period nu. Jag veeet att det har med stressig tillvaro att göra och jag vet att det säkert inte är ett okej sätt att deala med stress, men jag är i alla fall arg ofta. Just nu.

Så igår kväll satt jag ensam och arg här hemma. David var på fest, Julian somnade i soffan och Rufus däckade vid sjuhugget. Och så zappar jag och hamnar framför en diskussion om barndom idag. Deltagare var någon psykolog, Emma Hamberg och Nina Björk (som jag diggar stenhårt i vanliga fall) och ett par till besserwissers. Temat var frågeställningen om barndomen håller på att försvinna för våra barn idag.

Och så börjas det “föräldrar idag gör si, föräldrar idag gör så”, “föräldrar idag har inte tid”, “föräldrar idag vågar inte lita på sig själv”. “föräldrar idag är för auktoritära”, “föräldrar idag är för slappa”.

JAG BLIR SÅ FÖRBANNAT TRÖTT! Vad man än gör så är det FEL. Man ska jobba heltid för annars får man ingen pension, samtidigt ska barnen ha korta dagar på dagis annars blir de massmördare. Man ska vara glad och tacksam för sina barn dygnet runt, fast man vill spy på dem ibland. Man ska vara aktiv och härlig, vältränad och social, man ska ge lagom mycket socker, se upp för tillsatser i korv, bröd och all annan mat annars får banen cancer. Barnen ska inte titta på teve för mycket för programmen idag är så upphackade (enl. Nina Björk) att barnen aldrig lär sig att tänka en tanke från början till slut, samtidigt får man inte förbjuda teve eftersom barnen då riskerar att bli mobbingoffer som missat alla coola program. Vad vi än gör så får vi dåligt samvete. Om barnen får gå på aktiveter på kvällar och helger så blir de överstimulerade. Men om de inte gör något alls så blir de inte förberedda för den hårda hårda framtiden som väntar där ute. Då hamnar de mitt i utanförskapet (tillsammans med alla andra i utanförskapet).

Vår föräldrageneration tänker för mycket på sig själva, det var annat förr. Då var barnen ute hela dagarna, gnällde aldrig och åt aldrig halvfabrikat. Om det var så perfekt förr hur kommer det sig att vi, alla 70-talister, blev så svindåliga föräldrar? Jag skulle vilja plocka en förälder från 50- 60- 80- eller 70-talet och släppa ner honom eller henne i min vardag. Personen skulle inte överleva många veckor.

Så härmed – beröm åt alla föräldrar som tamigfan gör så gott de kan, under de förutsättningarna som samhället ger idag.

Och hur får man ut sina aggressioner, förutom att vräka ut dem i en blogg? Gå på gym! Kan det vara så att jag hittat min grej? 

Och hur var det med anabola? Det blir man lugn av va?

 

 

Köp Efter Morris här:
Prenumerera på nyhetsbrevet: