Nu har vi kommit ner till torpet – syster, jag och den evigt vinkande söta systerdottern. Alla är trötta av värmen eftersom AC:en inte funkade i bilen. Så vi är lite gnälliga. Men vi har ätit och kollat in kaoset som råder i rabatterna. Jag blir alldeles matt och kämpar med “nu-säljer-jag-fan”-känslan. Det är klart jag inte säljer, men för en sån som mig är det näst intill omöjligt att sänka ribban.
Fast jag måste. Om det här ska funka, så måste jag ha en lägre ambitionsnivå. Jag sneglar mot grannarnas fina trädgård. De har inte alls några halvmetersklöver i sin gräsmatta. Men de är också fyra vuxna individer och en skällande hund som delar ansvaret. Jag är jag och två barn.
Så. Efter den sedvanliga gräsklippningen som jag inte kommer undan så hoppas jag på att kunna spendera morgondagen på en filt med en bok. Eller på en strand. Oavsett var så är avsikten att inta horisontellt läge i stå stor utsträckning som möjligt.
Och det brukar gå bra. Jag tror jag ska greja det.
Köp Efter Morris här:
Senaste kommentarer