Borsta tänder. Skaka täcken. Öppna fönster. Hämta vattenglas. Släcka lampor. Sjunga sånger. Springa ut och in ett hundratal gånger och kämpa mot en växande irritation som helt kommer av sig av en viskande röst.
– Mamma… jag vill inte dö?
Oj. Okej. Då tar vi det här nu då.
– Men älskling… du ska inte dö. Inte på länge.
– Men jag vill inte dö sen heller.
– Nej. Det kan kännas så nu, men det kommer att vara annorlunda när du är gammal.
– Nej. Jag vet att jag aldrig vill dö.
Drar ett djupt andetag och laddar mentalt.
– Men du. Vad tror du skulle hända om man aldrig dog? Jag tror att döden gör att livet blir värt så mycket mer. Om man bara visste att det fortsatte och fortsatte i all oändlighet så skulle alla roliga saker inte kännas lika meningsfulla.
Tystnad.
– Eftersom vi vet att det tar slut tror jag att det är extra viktigt att vi fyller våra liv med bra saker. Jag tror att vi ska äta god mat, läsa roliga böcker, skratta mycket, träffa vänner, leka, vara kära, kramas, pussas och göra saker som vi tycker om. Göra massa saker som lär oss mer om livet. Det tror jag.
Röst från sängens övervåning.
– Jag tror det är extra viktigt att vi är mycket med M och hans barn också. För det är roligt och bra.
Värme. Kärlek.
Den filosofiska diskussionen landade till slut på torpet. Båda bröderna var överens om att det lilla rucklet i skogen är viktigt när vi snackar livskvalitet.
Okej. Jag tar vilket jävla jobb som helst snart för att kunna behålla det.
Köp Efter Morris här:
Jag tycker också du ska ta nästan vilket jobb som helst för att kunna behålla fina fina torpet. Saknar dig. Kramar
Jag tror mycket av funderingar kommit i samband med att min farmor gick bort i augusti. Många frågor om var hon är nu, varför man bränner kistor och varför man dör fast man äter. Han tror det har med matintag att göra – så länge man äter, lever man. Brås på mor sin.
Oj. Samma funderingar dyker upp här hemma ibland. Fyraåringen vill inte heller någonsin dö. Farfar dog för snart ett år sen och det här har upptagit en stor del av hennes lilla hjärna. Tänk vad de kan klura, de små liven.