Söndag. Det är lov imorgon och jag lämnar barnen till deras far imorgon vid 9.00. Med tanke på min föräldrastatus så är det bra för dem att slippa mig ett tag nu.
Och det är så konstigt hur det här hemmet känns så otroligt mycket söndag på söndagarna. Och hur lägenheten känns vardag på vardagen. Och barnfri när jag är barnfri. Det har inte bara att göra med att den ser ut som en krigszon under barnveckorna. Jag plockar till förbannelse, men sakerna liksom dras tillbaka till all over the place hela tiden. Kläder och smutstvätt överallt. Höstlöv i hallen och ett femtontal små evil legobitar utspridda på varje kvadratmeter. Repiga DVD-skivor utan fodral och snorklar i köket. Halvfärdiga teckningar och pennor utan korkar blandat med små klipp-o-klistra-projekt på paus.
Och så är de plötsligt borta och saker sluta läcka ut från deras rum. Dag för dag får jag bättre och bättre ordning och till slut brukar det se ut som att det även bor en vuxen i lägenheten.
Och rummen förändras. Köket kan vara både utfodringsplats och festplats och en soft kreativ plats. Man kan laga avancerad mat eller värma rester på samma spis. Soffan kan vara en rockscen (det var den idag under vårt träningspass – tre versioner av Skin med varsin tändare som mic) eller ett ställe för filosofiska diskussioner. Eller annat… Badkaret kan vara ett Spa eller en båt som är ute på djupt vatten och två små nakna kaptener med ett rymdskepp i sikte. Duschstrålen kan riktas inuti badkaret, mot exemeplvis håret, eller rakt upp i taket och hela vägen ut i hallen. Det kan ta tio minuter att fylla tvättmaskinen en dag efter dagis. Eller fyra dagar. Och då får man ändå stoppa in en handduk.
Nu kommer en vecka där lägenheten kommer att kännas extra annorlunda . För det är bara jag här.
Så jag åker bort igen. Jag ska stänga torpet för säsongen. Men sen är jag tillbaka i tomheten och fortsätta sakna, två små och en stor människa.
Men jag har i alla fall några att sakna.
Det är bra.
Köp Efter Morris här:
Senaste kommentarer