Jag valde mig själv ikväll. Jag behövde det efter en żbersocial helg. Tog en promenad. Såg en film. Handlade salami och gick hem och åt ett par mackor med fyra salamiskivor på varje. Helt utan att skämmas. Och pulverkaffe är fan inte så dumt.

Jag har också ägnat lite tid åt att styra upp mitt liv. Adressändrat. Researchat lite på flyttfirmor (jag har beslutat mig för att jag är värd det). Ringt lite jurister och hört mig för om bodelningsavtal som jag måste ha för att kunna stå som ensam ägare på torpet. Men 1.400 spänn i timmen går bort nåsåinihelvete. Jag vägrar. Så nu har jag skickat efter en bok och ska bli hobbyjurist. Den kostade 292 kronor, vilket är betydligt mindre än 1.400. Mellanskillnaden åker jag till N.Y. för i höst.

Kvällens film handlade om hjärtskärande och äkta kärlek mellan två män. Nu sitter jag mest och undrar om den finns, den där kärleken mellan tvillingsjälar. En sån där kärlek där man respekterar och beundrar varandra, höjer varandra och gör varandra till människor som man annars inte hade varit. Sån där kärlek där allt bara stämmer, år ut och år in. Där man utvecklas och invecklas ihop, rör sig i samma riktning, sida vid sida. Sån kärlek som inte nöter och kväver, sån som gör att man växer bredvid varandra, inte in i varandra. Sån som inte förgör utan tillför. Sådär som när två växter liksom lever av varandra i en snygg symbios som naturen uppfunnit och ingen jävel vet hur det går till. De är bara varandras förutsättningar. Finns den? Just ikväll tror jag i alla fall på det. Allt annat vore att ge upp och det är inte min grej.

Och nu när jag undrat klart undrar jag istället – ser jag för mycket film?

Sen tänker jag genast att jag snarare ser för LITE film. Så nu ska jag ha vårens Cinemateks-program som kvällsläsning. Back to my roots.

Köp Efter Morris här:
Prenumerera på nyhetsbrevet: