Stod nyss ute i skymningen på torpet, framför en brasa med ett glas Pol Roger och skålade med tre personer som jag aldrig skulle vilja vara långt ifrån om jag själv fick välja. Just nu är jag inte det. Långt ifrån alltså. De är här. Och jag kan inte sluta trivas.

Jag sitter vid köksbordet och lyssnar på Peter som lägger de sista bitarna av golvet i sovrummet. I luften luktar Anns nybakade kladdkaka. Och nyss fick jag en kyss av M. Väggarna på loftet är vita, precis som fönstret i vardagsrummet och trappräcket som vi byggde förra året. Nu tänker jag ta ett glas vin och bara går runt och titta på vad vi åstadkommit under dagen. Sen tänker jag äta M’s middag och kanske gå ut och titta på stjärnorna.

Så är det just nu.

Men jag önskar att det vore för evigt.

Köp Efter Morris här:
Prenumerera på nyhetsbrevet: