Eftersom jag lovat mig själv att inte jobba den här veckan, så gör jag inte det. Inte med jobb, och inte med torpjobb (det är skillnad på olika). Det drog lite i fönsterrenoveringsarmen när jag låg och läste på gräsmattan idag, men jag stod emot. Det faktum att jag varken köpt färg eller skrapor, gjorde sitt till också, kan jag erkänna.
Så vad gör man då?
Man kan till exempel städa bilen. Grundligt. Min rekommendation är dock att man undviker det i möjligaste mån, ty äckligare sysselsättning har sällan skådats.
Man kan fylla vattenballonger och få dem kastade på sig. Man kan tömma dasset, handdiska, läsa en bok, titta på ogräset som växer eller ligga och titta rakt upp i kastanjen. Det sista är lite vardagsedge, eftersom den börjat släppa små ettrigt taggiga kastanjer lite random från ovan.
Framförallt kan man ligga i gräset med sin bok och lyssna på två lekande och dataspelande ungar, som hörs tydligt genom myggnätet i sovrummet. Man kan liksom lära känna dem på håll och höra hur de diskuterar, visar varandra saker, sjunger sånger, kommer fram till lösningar, övar på tabubelagda svärord och bråkar. Första underbara parkett. Har man tur kan man få höra:
– Julian… jag vill pussa mamma. Men jag orkar inte gå ner just nu.
– Okej… Men pussa mig så länge då.
Smack.
– Tack. Julian.
Och då får man ytterligare en sak att göra; lyssna på sitt eget hjärta. Som slår och slår och slår.
Hoppas det dröjer länge än tills det slutar.
Köp Efter Morris här:
Det är nåt som händer när stressen rinner av, alla får göra vad de vill och det totala lugnet inträder. De där två… De är faktiskt, på riktigt, det finaste som finns.
Och då är jag HELT opartisk…
Sa dom så??? Alltså, de där ungarna. Så fina dom är!!! puss
Så fint!!!!! 🙂
Men åh! Jag tror att jag dog en smula just nu.