Dagarna går. De fylls med så lite som möjligt.

Regnet trillar utanför. Barnen får göra exakt vad de vill. Så de spelar dataspel, vaknar 9.30, äter godis , läser Kalle Anka, plockar blommor och tar en och annan skogspromenad. Själv går jag runt och lägger mig på olika ställen och läser. Diskar lite. Fixar lite lunch ibland, skrapar ett trappsteg.

Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan ha det så här bra. De bråkar knappt ens och när de gör det sätter jag mig bara och kramar dem en stund. Då går det över. Alltså, på riktigt. Det här är nog så nära harmoni som jag någonsin varit. Lite höstoro inför nya jobbet hänger och dinglar där framför, men än så länge är det så pass långt fram att det liksom inte stör.

Nu sitter jag i köket (läs uppkrupen i köksfönstret igen… täckning och allt det där), läser en tidning jag köpte idag. Dricker en Hof. Har tränat lite. Tagit en dusch.

Jag vet inte, men kan det vara så att livet peakar just nu?

Eller har det precis börjat?

Köp Efter Morris här:

Prenumerera på nyhetsbrevet: