Så blev det så till slut. Efter 13 år och 8 månader tillsammans skiljs våra vägar åt. Det gick inte på något annat sätt.
Nu börjar ett nytt liv. Ett annat liv.
Och jag tar mig fram, timme för timme, dag för dag. Långsamt sjunker insikten in i mitt medvetna. Slut. Finito. Gone. Ensam. Ensamstående. Utan min bästa älskade David.
Bit för bit jobbar jag nu dygnets alla minuter och sekunder för att släcka allt hopp som jag inte vill ska finnas mer. Kämpar bokstavligen för att gå vidare mot ett liv utan saknad och tomma rum i mitt stora hjärta. Hela tiden har jag sällskap av tanken att det vi gör är vårt livs största misstag.
Vara stark. För mig. För barnen. Vara som Pippi när jag känner mig som Lille Skutt. Liten, mindre, minst.
Tack alla som står vid min sida genom detta. Älskar er alla.
PS €¦ och tack Jocke Berg för texterna tagna rakt ur mitt liv€¦ DS
Tack fina ni.
Hej frida. Jag tänker på dig och barnen. Önskar er allt gott. Det kommer bli bra ska du se. Men förstår att det är väldigt, väldigt jobbigt. Jag kommer ihåg när ni träffades på krogen vi var på tillsammans. Det känns som det var urminnes tider sedan. Kramar sofie
all kärlek. All. Verkligen.
Finaste finaste Frida.
Det kommer att gå bra. Jag lovar!