Ja. Hörrni. Det är lätt kaosartat. Naturligtvis. Kartonger. Överdimensionerade dammråttor. Otaliga sopsäckar. Minnen. Och skiten verkar aldrig aldrig ta slut. Men det är också frihet. Sol. Spotify. Alla fina vänner, kollegor och min familj som far omkring i huvudet. Alla ni som följt mig på vägen. Ni flyger fritt här runt om mig. Fladdrar som fina fjärilar. Alla ord ni skickat mig i mail och sms och här på bloggen. Alla ord ni sagt. Alla kramar. All styrka ni givit mig och alla klokheter som verkligen fått mig att inse vad livet faktiskt går ut på.
Ni som tog mig igenom.
För jag kan säga att jag står med minst ena benet på andra sidan nu. Så bra som jag mår idag har jag inte gjort på väldigt väldigt länge. Jag känner så djup tacksamhet och kärlek till varenda jävla en av er. Alla har haft en del i det här, var och en på sitt sätt. Tack.
Nehej. Nu – skåpet ovanför kylen…
Senaste kommentarer