Timmen innan barnen ska komma tillbaka känns i hela kroppen. Jag blir rastlös och ofokuserad. Nyss ringde telefonen och det var ett rekryteringsföretag, men jag kan inte ens ringa upp just nu för jag tror inte jag skulle göra ett bra intryck. Det är inte säkert jag gör det en annan dag heller naturligtvis, men just nu går det hur som helst i alla fall inte.
Och så längtar jag efter M fast jag åkte därifrån för en dryg timme sen. Och så längtar jag efter torpet. Nåsåinihelvete. Vår. Sol. Längtar efter marken som finns under all den här snön. Längtar efter grönt. Dofter. Ljus. Ljud.
Livet verkar gå ut på att längta efter saker ständigt.
Köp Efter Morris här:
Och om han hade en så skulle den omedelbart rinna ut.
Ha ha ha! Ja, det får han verkligen. Särskilt som han inte ens HAR en hjärna själv.
Var det Bruce som sa så? Han får skärpa sig.
Kanske skulle behövas. Igår fick jag höra att jag var så open minded att min hjärna skulle rinna ut på golvet när som helst. Han var ironisk. Tror jag.
Japp, så är det. Längta längta längta. Vi kanske borde gå en mindfullnesskurs…