Jag gillar att ha fest, det är inte det. Men just barnkalas sätter sån press på psyket. Jag sätter inga höga mål och kör bowlingpryl eller McDonalds eller bassängkalas. Det får mina kids ta. Men det är inte den pressen jag pratar om.

Det är fruktan för två barnögon som ledsamt tittar ner i sin fiskdammspåse och typ inte gillar nåt. Eller att nån unge får en allergisk nötreaktion och måste till akuten snabbt som fan. Eller värst av allt – man räknar fel på antalet godispåsar.

Så den här gången bjöd jag in allihop. Föräldrar och barn och hela kitet. Och det var först efteråt jag förstod vad det kostar att köpa sig fri från den där godispåseångesten. För nu blir det plötsligt två tårtor och påsar till alla medföljande syskon. Och bullar. Och kakor. Och bakprylar (sumpade det mesta i bodelningen).

Well. Trångt och kaloririkt. Det får funka.

De vuxna får inga påsar, de får på sin höjd spetsad glögg.

Köp Efter Morris här:
Prenumerera på nyhetsbrevet: