Som egenföretagare skriver du för att synas, stärka ditt varumärke och nå ut till dina blivande kunder. Du har mycket du vill säga men har sällan tid att fokusera på kommunikationsbitarna, de ska helst fixas med vänsterhanden. När du väl får en stund över vill du passa på att få in så mycket som möjligt i texten. När du ändå skriver, liksom… Det är sällan en bra idé. För den som gapar över mycket hamnar direkt i det slätstrukna. Så. Om du ändå tänker lägga ner skrivtid, varför producera text som inte kommer att kännas angelägen? Bättre då att avgränsa och engagera. Bättre att få några läsare som gillar det du gör, än att bli sedd av ingen.
I den här artikeln vill jag berätta för dig hur du kan göra för att avgränsa dina texter – och varför du bör göra det. Det finns många fördelar med att koka ner ditt budskap: det blir mer lustfyllt att skriva, roligare att läsa och inte minst: texten blir träffsäkrare. Jag vill få dig att se hur din text funkar på samma sätt som en reducerad sås, ju mer du kokar ner, desto smakrikare slutresultat.
Avgränsade texter når möjligen färre ögonpar (behöver dock inte vara så!), men de som känner sig träffade vaknar å andra sidan verkligen till. Jag tror att kvalitet spöar upp kvantitet alla dagar i veckan. Hellre en genomarbetad text som når ut till tio engagerade människor än en svepande artikel som scrollas förbi av flera hundra. Du kan inte vara angelägen för alla, men du kan bli hundra procent relevant för en mindre skara.
Mitt i den skaran står kanske din nästa trogna kund som kommer hänga med dig i flera år framöver.
Från nödvändigt ont till roligt
När din kärnverksamhet inte i första hand handlar om att kommunicera, blir just kommunikationen ofta ett nödvändigt ont för många egenföretagare och entreprenörer.
I bästa fall har du en engagerad medarbetare (eller du själv!) som kastar sig över era sociala kanaler med stort intresse, men oftast blir kravet på frekvent närvaro i sociala medier mest en belastning. Och du vet att du inte kan ignorera för det är där viktiga relationer byggs och affärskontakter knyts.
Du vill inte hamna utanför, men har heller ingen lust att lägga tid och energi på att vara innanför.
Så om du ändå lägger ner tid på att skriva innehåll till sociala kanaler, varför inte se till att den tiden blir välinvesterad? Och dessutom ha roligt på samma gång. Gör grundarbetet snyggt så kommer skrivprocessen lossna på köpet.
Säga mycket på samma gång – eller?
Jag tror många känner igen sig i den här bilden. Under de här omständigheterna blir det lätt lite krystat att skriva – du gör det ju mest för att du måste, inte för att du vill.
När du äntligen lyckats få ihop ett par sammanhängande skrivtimmar vill du därför få med så mycket som möjligt. Du märker att det är svårt. Svårt att komma på något att skriva om, svårt att börja, svårt att hålla tråden. Frustration. Hur svårt kan det vara? Alla kan väl skriva – det lärde vi oss i skolan.
Här brukar jag identifiera en ofta återkommande orsak till svårigheten att komma vidare. Många av mina coachingklienter får samma skrivkramp, och nästan alltid beror det på att de gapar över för stora ämnen, försöker få med för mycket i en och samma artikel eller blogg.
”Vi jobbar med mänsklig kommunikation – jag vill skriva om relationer.” ”Vi jobbar med ledarskap – jag vill skriva om självledarskap.” ”Vi jobbar med feedbackkultur – jag vill skriva om feedback.”
Jag utgår alltid från att det finns fröer överallt – så jag säger: Bra! Här har vi något att börja nysta i.
Träffa mitt i skriv-solar plexus
Tillsammans börjar vi koka ner den övergripande nivån och går steg för steg ner i källaren. Ofta möter vi personlig tonalitet, drömmar, viljor, tankar, obsessions och reflektioner på vägen ner – från det blaskigt stora, mot det smakrikt reducerade. Från det allmängiltiga, till det angelägna.
Och ju djupare vi tar oss, desto mer kärnfulla teman och vinklar kommer vi på. Och ju mer kärnfulla vi blir tillsammans, desto mer ökar skrivlusten – för när man kommer tillräckligt nära det som bränns så kan man inte stoppa sig själv från uttrycket.
Jag har suttit på coachingsessions där vi framkallat en så stark energi att min klient börjar skriva på plats, mitt i sessionen. Rycker fram datorn eller pennan, låter formuleringarna droppa från fingrarna i takt med att andetaget flyttas upp i bröstet. Så mycket vilja som kokar över.
Varför berättar jag det här? Jo, för att måla upp hur det kan funka när man träffas rakt i skriv-solar plexus. Det vibrerar ut. Ett sätt att nå dit är alltså att avgränsa och koka ner tills det börjar rycka i fingrarna.
Koka ner – tillvägagångssätt
Så hur kommer man dit då? Vilka vägar kan man ta mot avgränsningens underbara värld?
Jag tycker det finns två mer uppenbara vägar: dialog och frågor.
Dialog och samtal:
Hitta någon du kan sparra med! Någon som har förmåga att vända och vrida på perspektiven, någon med en helt annan utgångspunkt än din. En god vän, en coach, en snillrik person – en person du känner att du kommer vidare med.
Inled samtalet med att göra en associationslek tillsammans. Be personen, med utgångspunkt i ditt tänkta skrivämne, associera fritt, vitt och brett. På så sätt öppnar ni gemensamt upp för att angripa temat från nya oväntade håll. Hur smart du än är, kan du inte få helhetsperspektiv och lyfta på alla stenar utan andra människors klokskap och synvinklar. Dialogen är oslagbar för din kreativitet.
Ställ de envisa frågorna:
Du kan också ställa de rätta frågorna – både i dialogen och till dig själv.
Om du ska skriva om exempelvis ledarskap – ett alldeles för brett ämne – kan du börja med att zooma in ordentligt.
Vad betyder ledarskap för dig? Besvara din från med nyckelord som du kommer på, ord relaterade till ledarskap! Skulle till exempel kunna vara ”god självinsikt”.
Ta sen varje nyckelord och bryt ner – vad betyder ”god självinsikt”? Att känna igen sina dåliga sidor. Vad är en ”dålig sida” när det gäller ledarskap? Skulle kunna vara: att inte lyssna. Hur får det dig att känna när en ledare inte lyssnar? Som att det jag har att säga är meningslöst. Hur agerar du då? Berätta om ett tillfälle där någon inte lyssnat. Vad hände? Var befann du dig i livet och i rummet, vilka färger fanns, årstider, dofter, vad hängde på väggarna? Hur var känslan – locka in alla dina sinnen i texten.
Låt läsaren vara med dig i rummet och börja sen berätta.
”Jag hade precis avslutat min sista mening. Kände svettpärlorna som bröt fram i pannan, mina handflator var fuktiga. Ena benet kunde inte sluta skaka. Jag spände det hårt, som en båge, för att kunna stå stabilt och inte visa för honom att jag egentligen bara ville fly. Det var som att allt gungade och rummets väggar kunde rasa när som helst, men ändå var jag lättad. Jag hade äntligen fått det ur mig. När jag tittar upp ser jag honom bakom det stora skrivbordet i mahogny. Han sitter med sin telefon i handen och ler brett. Han har inte hört ett ord jag sagt.”
Till exempel. Du bjuder in läsaren till platsen där du befinner dig, i ögonhöjd. Du är inte abstrakt och svepande, du är omedelbar och precis. Nästan kroppslig. Din läsare står vid din sida, känner din puls.
Där vill du vara. Du har avgränsat ner till din egen mänsklighet och börjar kasta underbara trådar till dina medmänniskor.
Din attityd
Så. För att summera lite punktvis vill jag uppmana till:
- Var nyfiken! Gräv djupare, det finns alltid fler dimensioner. Stanna inte på ytan, den är det redan fullt av folk som bevakar. Ta dig ner, ta dig in, mot kärnan.
- Unna dig en analysfas – gör förarbetet med frågor och dialog! Reflektera dig rätt. Alla vet att färgen ramlar av om man inte grundmålar. Låt inte din berättelse ramla ur människors medvetande. Då är det inte värt jobbet och du kan lika gärna lägga tiden på annat.
- Ha öron och ögon öppna – alltid! Även i situationer där du inte alls förväntar dig det, finns intressanta vinklar och händelser som du kan använda i ditt berättande. På fester, på kaféer, i lekparken, på tåget, i mataffären. Samla på scener! Dessa kan du sen plocka fram när du bygger dina historier, använd dem som lim – klistra fast dina stories i verkligheten.
Senaste kommentarer