Ni vet hur processen ser ut och känns – den där trippen från distanserad kunskap till äkta insikt. Den kan ta en dag, en vecka, fyra år eller ett helt liv.
Först tror man sig fatta något. Det sker intellektuellt uppe i skallen och man vrider och vänder tills man bedömer att NU! Nu sitter det rätt. Jag förstår. Då släpper man det. Lång eller kort tid, låter det undermedvetna göra sitt… tills det kommer tillbaka med full kraft och smäller till i bakhuvudet. Det kan ske i duschen eller i sömnen. Eller i bilen. Eller i samtal med en älskad vän. När man minst anar det. Som ett djupt välgörande andetag.
Insikten.
När det inte längre handlar om en logisk kunskap eller en kompetens. Den där stunden när man förflyttas från fast mark och sjunker ner i något nytt. Där också kroppen förstår, där det klarnar, där dimman lättar.
Jag har jobbat med kreativitet och kreativa processer i olika former ett bra tag nu (levnadsår förvandlas successivt till smartness, har jag märkt!) – både i medmänskliga samarbeten och med mig själv. Har lärt mig mycket av mina inre battles och samlat erfarenheter på hög. Somliga blir insikter, andra blir bara en evig kamp mellan kreativt liv och spektakulärt drama.
Men trots detta var det först i höstas som jag fick insikten om vad kreativitet faktiskt handlar om på djupet. Att det är den renaste formen av öppenhet och frihet – inom sig själv och mot andra. Att vi måste bryta oss igenom alla de där lagren och versioner av oss själva som vi fått utan att be om det. Det där som lagts på oss år ut och år in utan att vi egentligen någonsin gått med på det. Det har skett gradvis. Vi är kokta grodor allihopa?
För mig har det skrivna ordet blivit som en mental kofot. Den som hjälper mig att bända bort de skräpiga och gamla föreställningarna som jag inte längre vill gå med på. Skrivandet som en väg till frihet och öppenhet. Det funkar.
Och jag ser att det fungerar även för mina klienter. En övning jag ofta ger dem (prova gärna själv!): blunda och träd in i ditt gamla barnrum (har du flera – välj ett!) och skriv om allt du ser. Detaljrikt. Gå runt så länge du vill och orkar. Sätt dig på sängen. Beskriv väggar och golv, ting och känslor, textilier och händelser. Gå så djupt du vill, men väja inte för det som gör ont.
Skriv fram det du glömt. Titta på det, förhåll dig till det, kom tillbaka.
Ja. Vad kan man säga? Du blir förvånad över hur mycket du minns, vad som kommer upp och vad du får syn på. Och du kommer kunna gå framåt eftersom du just stannade upp och gick bakåt. En liten förskjutning eller en magiskt stor. Vi är alla olika. Men alla får en mikroförflyttning i tanken.
En ny värld.
En värld som skapas hela tiden och där du är den som bestämmer riktning. Ord som läggs till ord som läggs till ord… din berättelse – som du vill berätta den.
Frihet, right?
Ja. Frihet.
Köp Efter Morris här:
Senaste kommentarer