När jag var yngre kunde jag ibland gå så djupt ner i boken jag läste för tillfället, att jag hade svårt att släppa den – rent fysiskt. Jag kryssade vant mellan människorna på trottoarerna i stan, djupt försjunken i min text. Jag är inte lika bra på att navigera på det sättet, men ibland när jag läser försvinner fortfarande allting runtomkring. Människorna i rusningstrafiken bleknar, ljuden i rummet tystnar, rösterna rinner av mig.
Men det händer bara när jag är riktigt engagerad i det jag läser.
Det här fenomenet (som jag inte vet orsaken till) brukar jag utnyttja när jag tänker text. Hur kan jag lyckas fånga läsaren så starkt att världen runtomkring blir sekundär för några minuter? Jag säger inte att det alltid fungerar, men det är en värdefull tankelek som faktiskt fått mig att tänka nytt ibland i mitt eget skrivande.
Så. Hur kan du skriva din nästa text så engagerande att tåget tystnad?
Tysta ner omvärlden
- När du skrivit en text – eller när du står i begrepp att göra det – försök med ett tankeexperiment: Vad i den här texten/det här temat skulle få mig att sugas upp fullständigt?
- När du vridit och vänt på det några gånger, ställ dig frågan: Lyckas jag uppnå detta med de ord jag använt och det dramaturgiska upplägg jag valt?
- Finns det fler spänningsdimensioner att utnyttja? Går det att ta en rolig omväg i budskapet eller finns någon smart personlig koppling att göra?
- Finns igenkänning på ett medmänskligt plan?
- Målar du bilder eller är texten för abstrakt?
- Många gånger nästlar vi in oss i våra egna tankebanor – försök läsa texten med ögon som kommer utifrån (eller ännu bättre: skicka den till någon för feedback!). Vad saknas? Vad rycker tag?
Syfte: Att göra texten mer levande med hjälp av rikare språk, tydligare bilder, skarpare dramaturgiska kurvor och personligare tilltal.
Köp Efter Morris här:
Senaste kommentarer