Alltså. Kan man bli fysiskt påverkad av längtan? Idag svullnade min överläpp upp på ett mystiskt vis. Jag såg helt skum ut. Skummare än vanligt. Julian fnissade när jag hämtade honom på skolan.
Och ikväll fick jag en olidlig klåda på axlarna. Nej, jag har inte bytt tvättmedel. Det måste vara längtan.
Jag har i alla fall haft sms-kontakt och vet att de är framme och har det bra.
Nu ska jag gå och lägga mig. Ska bara packa ner heroinet i Julians väska inför imorgon.
Och en frukt.
_________________________________________________________________
Update:
Och nu förstår jag varför jag var så ivrig att få Världsatlasen i bodelningen. Det var ju enkom för att jag skulle kunna sitta och fånstirra på en röd fyrkant på en karta och tänka “Nu ligger han där och sover…”.
Nu ska jag lägga mig och göra samma sak i den röda fyrkanten Stockholm.
Årsta fanns inte på världskartan.
Köp Efter Morris här:
Jag kommer definitivt bli prickig! Minst.
När min lillebror var nyfödd och las i kuvös och min mamma bara fick hälsa på honom en gång om dagen så blev hon helt prickig. Jag är övertygad om att man kan längta sig sjuk.