Jag har skrivit flera hundra meter idag, känns det som. Föreställer mig ett worddokument som kommer ut på baksidan av dataskärmen och slingrar sig ut och bort och iväg. Ut på stan. Så många ord har jag skrivit.
Och utanför fönstret förde dagisbarnen på uråskur-dagiset konstant ett sjuhelvetes liv. Timme ut och timme in. Efter ett tag började jag längta efter mina egna. Intensivt. Jag brukar förtränga saknaden ganska effektivt. Men idag gick det inte till slut. Kom på mig själv att gå fram till fönstret och titta ut. Som om de plötsligt skulle dyka upp då liksom, mitt i horden av alla okända ungar där nere.
Det blev för mycket. Till slut åkte jag hem till M efter en halvhjärtad dammsugning. Han är bortrest, men jag behövde en tillflyktsort.
Så nu sitter jag här och fortsätter bygga på det där hundrametersdokumentet…
Innan jag dör kommer jag att ha skrivit mig flera hundra varv runt jorden.
Så länge tänker jag leva.
Köp Efter Morris här:
Senaste kommentarer